Dante

I Axess sista nummer för i år handlar det om Dante - dels temat för numret, med tre bidrag, och dels Horace Engdahls långa hyllningsporträtt av sin gamla lärare Tigerstedt, som skrivit en av de bästa böckerna om Dante på svenska. Det är ju fantastiskt roligt att Axess tycker att Dante ska bli föremål för ett temanummer, även om jag tycker att de hade kunnat vara lite mindre ängsliga i sina reservationer, när de slår knut på sig för att rättfärdiga närvaron av Dante. Det hade räckt gott med Borges enkla råd: "ingen har rätt att beröva sig själv lyckan att läsa Den gudomliga komedin". Fast när jag läste på komvux och vi höll på med medeltiden tyckte min lärare att jag inte behövde läsa hela boken - för det var det "ingen som gjorde" - så jag läste hela i smyg, och låtsades bara läsa Inferno-delen, för jag ville inte göra mig märkvärdig. När jag några år senare läste Litteraturvetenskap tänkte jag att nu skulle väl hela boken läsas - nä, inte alls, bara några utdrag lite här och där. Fast jag läste då om hela boken, för att det var så bra, och när vi pratade om den vid de där runda borden i humhuset, med det billiga kaffet framför oss, låtsades jag återigen bara ha ögnat igenom utdragen.