Vätterdimman ligger tät över asfalten och träden, sveper in hela landskapet, och det är vackert, så där vackert som det blir när det är på gränsen till otäckt, när sikten inte räcker till, när de jäktades bilar kör om och försvinner bara några meter framför oss, deras baklyktor sugs in i det grå. Solen släpar sig fram, som om det befann sig på upploppet nu, stapplande. - Ska den orka? Ja, även denna dag blir det lite sol så där mitt på dagen, flämtande. Sedan på kvällen återkommer dimman i en ännu svårare form; jag vill gå ut och skära i den med en kniv, den där dimman som stjäl gatlyktorna och lägger sitt täcke över buskarna. I Macbeth säger Banquo att det är regn i luften. - Let it come down, säger hans mördare, och med en sublimt skicklig gest låter han svärdet släcka offrets fackla medan kumpanerna släcker offrets ljus. Av någon anledning tänker jag på den raden där: - Let it come down.
grgrg
SvaraRaderaPersonligen tänker jag på de sista meningarna ur Doktor Glas, där Tyko Glas ser ut över ett Stockholm där den nyfallna snön lagt sig som ett täcke över den senaste tidens händelser: "Låt den komma. Låt den falla."
SvaraRadera-Gustav
dagen är som gjort för att skriva extended essay om/i dimman av allt.
SvaraRaderaJa, jag tänkte nog också på Doktor Glas, jag tänker i och för sig alltid på Doktor Glas ...
SvaraRaderaC.A., ja, vissa dagar är såna ...
Let it come down, säger hans mördare, och med en sublimt skicklig gest låter han svärdet släcka offrets fackla medan kumpanerna släcker offrets ljus.
SvaraRadera