Dracula, Bram Stoker: Adapted by Roy Thomas & Dick Giordano

Dracula har blivit tecknad serie åtskilliga gånger, med varierat resultat: men det är en suggestiv berättelse, som ibland faktiskt tjänar på att kortas (Bram Stokers roman har gott om ökenpartier).

Att det är serieförlaget Marvel, mest känd för superhjälteserier, som ser det som sin uppgift att agera folkbildare med sina illustrerade klassiker, är på ett sätt lovvärt, men jag kan ibland önska att det hade skett lite mer ambitiöst. Just Dracula har bearbetats av Roy Thomas, med Dick Giordanos illustrationer. Giordano dog förra året, och då utkom en samlingsvolym med deras Dracula-relaterade arbeten, som började publiceras 1974.

Ambitiöst med extramaterial, där man kan följa processen från skiss till teckning till färglagd serie. Någonstans på vägen försvinner dock magin.

Tidstypiskt, ja. Det är en estetik som skickar mig rätt ned i minnen som stavas ”Chock” och ”Skräckmagasinet”. Jag är inte helt övertygad i att det är en bra idé att låta Dracula ha raggarmustasch heller. Giordanos teckningar har också en del barlast från hans arbete med superhjältar, och är muskulösa och ger sken av att vara i full färd att ta på sig superhjältedräkterna.

Vad som är nytt är väl datoriserad färgsättning. Men jag tycker att det, trots förkortningar och strykningar, är för mycket text. Inte är det så värst skräckinjagande heller. Ungdomar läser inte serier, så för vem utgåvan är tänkt är inte svårt att lista ut: medelålders i behov av en nostalgikick.