Bakom flötet

(Karin Broos målning.)

Jag lägger min förtroendetid på att skriva instuderingsfrågor till språkhistoria, i kursen Svenska B. Det är så himla kul med språkhistoria, ja, det är så kul med språk, med svenska framför allt. Jag tar en av Strindbergs långa meningar från Blomstermålningar och djurstycken och moderniserar den, så där som vissa vill göra, förenkla de gamla dammiga texterna. Och se vad som händer! Strindberg, 1888:
När en någorlunda bemedlad person af medelmåttig intelligens skall försöka sig på att meta, ställer han sig på en ångbåtsbrygga och kastar ut sin ref, och der förblifver han stirrande på flötet i timmar tills ett tjockt töcken af dumhet sänker sig öfver hans själ, så tjockt att när han slutligen förargad går sin väg, han är fullt öfvertygad om att det inte fans några abborrar i den sjön.
Och jag då:
När en hyfsat rik snubbe som inte är vassaste kniven i lådan ska försöka meta ställer han sig på en brygga och kastar ut sin lina. Där stirrar han på flötet i timmar, tills han blir helt seg i kupan. Så seg att när han till sist förbannad går därifrån är han helt säker på att det inte finns någon fisk i den sjön.