Novisen spisar trash metal

De stora 4 på Ullevi, som jag följer från tv-soffan. Det är kollegan M som gett mig i uppdrag att följa detta sällskap, men jag hittar bara ett stort band: de övriga tre är bara förband till Metallica. Men jag tar mitt uppdrag på allvar, så här kommer den utlovade utvärderingen.
Anthrax: med en sångare som studsar omkring glatt leende kan det bara bli underkänt. Ska detta kallas trash metal? Jag hör bara melodiös hårdrock, mesiga låtar.
Megadeth: lite bättre, även om det är svårt att skilja på låtarna från det föregående bandet. Men "Hangar 18" låter rätt bra.
Slayer: fortfarande lite bättre, eller åtminstone lite hårdare. Men varför måste exakt alla vara så fula? Ha fula halvskägg? Fula gitarrer också. Med reservation för att jag missade en stund av konserten, då jag fyllde på mitt sherry-glas.
Metallica: det enda band jag har hört något av tidigare, då min lillebror gett mig (mer än) min beskärda del av tvångslyssnande. Ett band som refererar till Lovecraft, John Donne och ETA Hoffmann kan man inte helt avfärda, även om det är lätt att tröttna på publikfrieriet. Och att de spelar ett par låtar från sin bästa skiva "Kill ´Em All" är förstås roligt, även om jag inte får höra "Whiplash".

Läxan:
Bästa trummis: Lars Ulrich (Metallica). Jag vet inte varför, bara att de andra tre trummisarna verkar vara obotligt tråkiga.
Bästa gitarrist: Kirk Hammet (Metallica). Han växlar Boris Karloff-gitarrer mellan The Mummy och Bride of Frankenstein (James Whales uppföljare är bättre än första filmen). Men han kunde släppa på Thin Lizzy-komplexet.
Bästa sångare: Dave Mustaine (Megadeth). Han har rätt färg på håret.
Bästa låt: "Seek and Destroy" (Metallica).