Det ter sig som något obegripligt, att försöka återskapa vilken oerhörd potential som fanns i Suedes tre första singlar, och den eufori som skapades i skarven mellan Brett Andersons kufiska texter och Bernard Butlers extatiska gitarrslingor. "Dog Man Star" sågs nog som ett komplett fiasko när den kom 1994, men tiden verkar ha omvärderat de
n: åtminstone har jag - vissa dagar - svårt att stå emot många av de mest bombastiska låtarna, som den nästan tio minuter långa "The Asphalt World", kanske 90-talets bästa låt, om man undantar Portishead (och Massive Attack ... och Pulp ...). Nu återutges snart "Dog Man Star", med en något längre "The Asphalt World", jag tror den är drygt tolv minuter. Men jag har hört rykten om en ännu längre, nästan tjugo minuter lång version. Tills vidare kan begrundas hur det kunde gå så illa, hur ett så bra band kunde bli så dåliga: när Butler lämnade bandet och de återuppstod som det kommersiellt mycket mer framgångsrika bandet med låten "Trash" var allt det speciella utslätat och avförtrollat. För det som är så bra med "Dog Man Star" är att de tar i så de spricker, att de vågar göra mer av varje låt, gör dem för långa, för överlastade. Och ändå, som sagt: vems själ ska jag behöva sälja för att få höra den extralånga versionen av "The Asphalt World"?
n: åtminstone har jag - vissa dagar - svårt att stå emot många av de mest bombastiska låtarna, som den nästan tio minuter långa "The Asphalt World", kanske 90-talets bästa låt, om man undantar Portishead (och Massive Attack ... och Pulp ...). Nu återutges snart "Dog Man Star", med en något längre "The Asphalt World", jag tror den är drygt tolv minuter. Men jag har hört rykten om en ännu längre, nästan tjugo minuter lång version. Tills vidare kan begrundas hur det kunde gå så illa, hur ett så bra band kunde bli så dåliga: när Butler lämnade bandet och de återuppstod som det kommersiellt mycket mer framgångsrika bandet med låten "Trash" var allt det speciella utslätat och avförtrollat. För det som är så bra med "Dog Man Star" är att de tar i så de spricker, att de vågar göra mer av varje låt, gör dem för långa, för överlastade. Och ändå, som sagt: vems själ ska jag behöva sälja för att få höra den extralånga versionen av "The Asphalt World"?
Absolut, deras första två. tre år var ren magi. Brett är det närmaste 90-talets England kom Bryan Ferry - en mer uttalat glam Ferry då. Jag minns med stor lust en intervju där han fick frågan "Vilket band eller artist var det som först fick dig att vilja stå på scen?" och han svarade med, inte Bowie, inte Roxy Music, utan - Crass! Fantastisk liveenergi, sade Brett, vilket säkert stämmer, men det är typ 180 graders avstånd musikaliskt.
SvaraRaderaEn annan underbar låt med Suedeanknytning är den här: http://tinyurl.com/44e45mp. Det 60-talsaktiga, pampigt svängiga arret utgör en genomtänkt kontrast till det hon sjunger om; hör man efter är det en låt om bitterhet, ömhet/ilska och kärlekssorg om än i chic omgivning. Fantastisk röst, alldeles kristallklar, bärig och 'spotsk' som man skrev förr, och stoooort ljud (ännu större på cd). Raissa var ihop med Brett Anderson efter att Justine F lämnat den posten, vet inte om hon gjorde något mer men det spåret är en minor classic.
Intressant: jag hade inte hört Raissa innan, men det lät rätt bra. Stor röst.
SvaraRaderaHur mycket jag än gillade de första singlarna - jag menar, "Animal Nitrate" är ju objektivt sett en helt oslagbar låt, kanske det enda under hela 90-talet som är i nivå med Smiths, men på 1:a skivan gillade jag ändå mest "Breakdown", sången och texten, som är det närmaste poplyrik kan komma poesi:
Back where the dogs bark where still life bleeds the concrete white
try not to go too far inside your mind.
Back where the cars decide where the lame star limps an endless mile
have I gone too far inside my mind?
Oh if you were the one would I even notice now my mind has gone?
Oh if you were the one would I even notice?
Back where the car was parked where the canine in the A line stole your time
you can only go so far for womankind,
Oh, if you were the one, would I even notice now that he has gone?
Oh, if you were the one, would I even notice?
Does your love only come, does your love only come,
does he only come in a Volvo?
Thom Yorke då? Obehagligt bra. För några år sedan.
SvaraRaderaHa, exakt! "Creep", gud, det var väl nästan samtidigt med Suede ...
SvaraRaderaDog Man Star, ett fiasko? Knappast. Jag tycker den är långt bättre än debutplattan - men så älskar jag också det dramatiska, bombastiska och sentimentala. Som i Black or blue t ex. Å andra sidan tyckte jag också mycket om Trash, den kom precis när jag var i färd med att upptäcka Suede, som snart sextonåring.
SvaraRaderaAn impressive share! I have just forwarded this onto a friend who has been conducting a little research on
SvaraRaderathis. And he actually ordered me dinner simply because I discovered
it for him... lol. So let me reword this.... Thank YOU for the meal!
! But yeah, thanks for spending some time to talk
about this matter here on your site.
Take a look at my webpage :: home cellulite treatment
It's an awesome piece of writing in favor of all the online users; they will take benefit from it I am sure.
SvaraRaderaHere is my weblog :: home cellulite treatment