Den svåra början, och den ännu svårare fortsättningen - - -

[Det är idag fem år sedan jag skrev följande första inlägg på bloggen bernur. Inte var det meningen att det skulle bli så här! Förlåt.]

aforitscher

K. — Hur kan det vara en stig där ingen gått förut?
k. — Var bor du?
K. — Under trätobron.
k. — Var ligger den?
K. — Jönköping.
k. — Vem är det?
K. — Det förflutnas kjol.

*

Kafkas benådade överskott ­— är det vad som härjar i mig?

*

Han gör tomheten tommare. Så återstår frågan: vem?

*

När mörkret är fullbordat, då öppnar författaren sina ögon; den riktiga författaren, som bor i sömnlösheten. — — — Mörkrets ortografi — — — — Varde mörker. — — — … Miltons mörker … — — — Mörkret är en välsignelse för de som inte blivit välsignade. (”Life remains a blessing even though you cannot bless.”) — — —

*

Lies that are spread
Above your head
By the people
Who wish you dead.

*

Subjekt: objektet, vars handling består i är dömt att betrakta sig själv. Objektet talar: subjekt, avgör själv om du ska lyssna. Det heter ’lyssna’, när det borde heta att ’bli lyssnad’. Det har inte med lydnad att göra. Inte olydnad heller. En högre grad av — äsch.

*

OKASTADE TEXTER. — — — le corps morcelé — — — DE INSTÄNGDA TEXTERNA.

*

K. — Varför är natten så olycklig?
k. — Och så vacker?