Ibland läser jag tidskrifter, när jag inte kan göra annat, när jag tvingas, när jag måste, när jag - ja, ni fattar, när jag behöver något att skylla på. Till exempel när ja
g flyr från rättningshögarna. Jag skulle säga att det är en relativt normal konsumtion: ibland läser jag lite för lite (få) tidskrifter, och ibland lite för mycket (många). Jag har favoriter, som jag ofta läser, och några som jag bara läser ibland, och några som jag inte nämner här, så - ja, när jag tänker på det: betyder inte det här att jag läser (för) många?
1. Lyrikvännen nr 2-3 11. Ett fint dubbelnummer om översättningar, med en södergransk katt på omslaget. Det finns mycket här som jag gillar, som Anders Bodegårds text om Zagajewski, Ulla Ekblad-Forsgren om Hölderlin, och Lasse Söderberg om Louise Labé. Fanns hon? Hon finns, det är viktigare. De har inga recensioner, men i varje nummer skriver Ann Lingebrandt om en ny svensk diktsamling, och det gör hon bra: piggt och nyfiket, den här gången om den oförbätterlige UKON.
2. Hjärnstorm # 106. D
e har tatueringar som tema: "För evigt". Bengt Jahnsson-Wennberg skriver om CD Friedrichs kyrkogårdar - jag fastnar i bildmaterialet, glor och blänger på perfektionens kistor. En fin text av André Gide också. Samt en text om Alfred Bexells knäppa projekt att rista in texter i gamla stenar, något han gjorde i slutet av 1800-talet, och det dröjde tjugofem år innan stenarna upptäcktes, av en slump. Har man tur kan man i halländsk skog hitta en sten som den där det står: "SÄG ICKE ALT HVAD DU VET MEN VET / ALLTID HVAD DU SÄGER".
3. Ord & Bild nr 1-2 2011. Också den ett temanummer: "BARN". Sniken som jag är läser jag den här dyra tidskriften gratis på skolan (förlåt regeringen, jag är en fara för statsekonomin). I en intervju säger Aase Berg att hon nog är mer vallamorsa än curlingmorsa. (Hennes barn heter Björn och Ann. Det känns tryggt att veta.) Som vanligt är Ord & Bild en extremt ojämn tidskrift. En del av innehållet är antingen för tråkigt eller för svårt, men det kan lika gärna vara fel på mig. Men jag gillar deras recensionsavdelning: långa fördjupande texter om böcker, som i det här numret Mara Lees senaste roman Salome.
g flyr från rättningshögarna. Jag skulle säga att det är en relativt normal konsumtion: ibland läser jag lite för lite (få) tidskrifter, och ibland lite för mycket (många). Jag har favoriter, som jag ofta läser, och några som jag bara läser ibland, och några som jag inte nämner här, så - ja, när jag tänker på det: betyder inte det här att jag läser (för) många?1. Lyrikvännen nr 2-3 11. Ett fint dubbelnummer om översättningar, med en södergransk katt på omslaget. Det finns mycket här som jag gillar, som Anders Bodegårds text om Zagajewski, Ulla Ekblad-Forsgren om Hölderlin, och Lasse Söderberg om Louise Labé. Fanns hon? Hon finns, det är viktigare. De har inga recensioner, men i varje nummer skriver Ann Lingebrandt om en ny svensk diktsamling, och det gör hon bra: piggt och nyfiket, den här gången om den oförbätterlige UKON.
2. Hjärnstorm # 106. D
e har tatueringar som tema: "För evigt". Bengt Jahnsson-Wennberg skriver om CD Friedrichs kyrkogårdar - jag fastnar i bildmaterialet, glor och blänger på perfektionens kistor. En fin text av André Gide också. Samt en text om Alfred Bexells knäppa projekt att rista in texter i gamla stenar, något han gjorde i slutet av 1800-talet, och det dröjde tjugofem år innan stenarna upptäcktes, av en slump. Har man tur kan man i halländsk skog hitta en sten som den där det står: "SÄG ICKE ALT HVAD DU VET MEN VET / ALLTID HVAD DU SÄGER".3. Ord & Bild nr 1-2 2011. Också den ett temanummer: "BARN". Sniken som jag är läser jag den här dyra tidskriften gratis på skolan (förlåt regeringen, jag är en fara för statsekonomin). I en intervju säger Aase Berg att hon nog är mer vallamorsa än curlingmorsa. (Hennes barn heter Björn och Ann. Det känns tryggt att veta.) Som vanligt är Ord & Bild en extremt ojämn tidskrift. En del av innehållet är antingen för tråkigt eller för svårt, men det kan lika gärna vara fel på mig. Men jag gillar deras recensionsavdelning: långa fördjupande texter om böcker, som i det här numret Mara Lees senaste roman Salome.
Jag är också en fara för stadsfinanserna lite beror det på snikenhet men mycket på att jag aldrig läser UT tidskrifter.. köper bara och så hamnar de på hög. Divan Psykoanalytisk tidskrift var nog sista (.. för kanske 3 år sedan). Istället går jag till Stadsbibliotekets läsesalong kanske en gång varannan månad och läser i några timmar.. jag har extremt dålig simultanförmåga. Tidskrifter är ju (är det tänkt?) något man ska läsa pö om pö.. har inte fastnat för Filter heller (kom på nu: det rä någon annan som mixar innehållet).. Skummar dagstidningarna på jobbet varannan vecka, DN, SVD. 1 kvart nyheter inspelade per dag, ser oftast. Lyssnar aldrig på radio, ser knappt tv i övrigt. Oj. Jag tycker väldigt mycket om din blogg.
SvaraRaderaJo, fast huvudsaken är väl att bli läst. Tack!
SvaraRaderaFilter tycker jag också är överskattad: vad då? Långa texter? De luras med formatet! Och det är viktigare med kvaliteten, att innehållet är bra, än att texten är lång.
Jag minns en tid före internet då magasin och tidskrifter var en magisk plats. Gick in på presscenter och bläddrade i brittiska och amerikanska film- och poptidningar. Slukade bilduppslag med Madonna, Bowie, Patti Smith, Meryl Streep eller någon annan ikon som jag inte kunde se annat än på bio eller på skivomslag.
SvaraRaderaJag förstår att Filter försöker sälja med långa texter och inga (få) bilder. En positionering mot nätet.
Papper är underskattat.
Bibliotek kan vara bra på sånt också, att man kan sitta där och bläddra och låta tiden gå.
SvaraRadera