Long distance information, disconnect me if you can
Rationella människor brukar säga att jag tampas med allt annat än spöken. De kallar det för vetenskap, säger att det finns en rimlig förklaring. Vad fan är då det rimliga med det här? Kvällen tillbringas med telias medhjälparskvadron, där det känns som att jag snart har pratat med dem alla, efter att i snart ett år ha haft något som heter bredbandstelefoni, där nästan jämt någonting djävlas: är det inte telefonen så är det tv:n, och är det inte tv:n så är det internet, och när väl det funkar, ja då börjar nästa grej krångla. Två timmar bortslösade, den här kvällen: först en lång kö (kan det bero på förra veckans dust, som inte ledde till någon slutgiltig lösning på problemen? - nu har mitt telefonnummer förmodligen blivit svartlistat där, jag har fått en egen pärm på telia, eller två), där jag efter att ha snackat med en kille blev kopplad till en tjej, som skulle "kolla täckningen", men efter en kvarts tystnad la jag på och försökte ringa upp igen. Nu var kön dubbelt så lång, givetvis. Efter lång väntan, ny kille, som inte heller han kunde hjälpa mig, utan kopplade mig till nästa kille, ny kö, och han - eh, lyssnar ni ...? Nå! Lång diskussion, givetvis saknar problemet motstycke, något liknande har aldrig inträffat. Förra veckan skickades en ny box. Fungerar inte. Nu ska skickas ytterligare en ny box, en bättre box. Tillåt mig tvivla: jag har skådat vad spökena kan prestera när de är på tillräckligt hätskt humör. Under tiden tar jag kort på mig själv, vad annat kan jag göra - - -
Jag har sällan jublat så mycket över ett avslutat kontrakt som den dag jag kunde ringa upp Telia och visa dem ryggen, dvs säga upp telefonabonnemanget helt och hållet efter att ha bytt till Comhem (numera har jag både bredband, tv och fast telefoni där). Telia hade ju i det längsta det läget att de kunde kräva alla på sin grundtaxa även om man valde en annan operatör för själva samtalen på sin fatsa telefon, och grundtaxan stod för typ 80% av kostnaderna och man höjde den glatt och hutlöst. Ett företag som fortfarande tror att de är en myndighet som alla måste bocka för.
Jag ansträngde mig att snäsa av den teliafonist som tog emot mitt avslutande av kontraktet; några år tidigare hade en av hennes kompisar förolämpat mig när jag skickade ett brev till dem apropå ett överkrav på teleavgifter. De ska ha allt de tål, tänkte jag.
Jag vet, men vad ska man göra ... Vi är 50 st som delar på abonnemanget, & jag är inte paranoid, men allt som funkar hos grannarna funkar inte hos oss, och det är inte heller felkopplat (hur kan det vara det när det kan fungera felfritt flera veckor i sträck?).
Men grabbar, ta nu fram något ur er litterära kanon som hjälper oss att se det poetiska i denna frustration. Eller lyssna på The Wilhelm Scream med James Blake.
Rationella människor brukar säga att jag tampas med allt annat än spöken. De kallar det för vetenskap, säger att det finns en rimlig förklaring. Vad fan är då det rimliga med det här? Kvällen tillbringas med telias medhjälparskvadron, där det känns som att jag snart har pratat med dem alla, efter att i snart ett år ha haft något som heter bredbandstelefoni, där nästan jämt någonting djävlas: är det inte telefonen så är det tv:n, och är det inte tv:n så är det internet, och när väl det funkar, ja då börjar nästa grej krångla. Två timmar bortslösade, den här kvällen: först en lång kö (kan det bero på förra veckans dust, som inte ledde till någon slutgiltig lösning på problemen? - nu har mitt telefonnummer förmodligen blivit svartlistat där, jag har fått en egen pärm på telia, eller två), där jag efter att ha snackat med en kille blev kopplad till en tjej, som skulle "kolla täckningen", men efter en kvarts tystnad la jag på och försökte ringa upp igen. Nu var kön dubbelt så lång, givetvis. Efter lång vä
ntan, ny kille, som inte heller han kunde hjälpa mig, utan kopplade mig till nästa kille, ny kö, och han - eh, lyssnar ni ...? Nå! Lång diskussion, givetvis saknar problemet motstycke, något liknande har aldrig inträffat. Förra veckan skickades en ny box. Fungerar inte. Nu ska skickas ytterligare en ny box, en bättre box. Tillåt mig tvivla: jag har skådat vad spökena kan prestera när de är på tillräckligt hätskt humör. Under tiden tar jag kort på mig själv, vad annat kan jag göra - - -
Jag har sällan jublat så mycket över ett avslutat kontrakt som den dag jag kunde ringa upp Telia och visa dem ryggen, dvs säga upp telefonabonnemanget helt och hållet efter att ha bytt till Comhem (numera har jag både bredband, tv och fast telefoni där). Telia hade ju i det längsta det läget att de kunde kräva alla på sin grundtaxa även om man valde en annan operatör för själva samtalen på sin fatsa telefon, och grundtaxan stod för typ 80% av kostnaderna och man höjde den glatt och hutlöst. Ett företag som fortfarande tror att de är en myndighet som alla måste bocka för.
SvaraRaderaJag ansträngde mig att snäsa av den teliafonist som tog emot mitt avslutande av kontraktet; några år tidigare hade en av hennes kompisar förolämpat mig när jag skickade ett brev till dem apropå ett överkrav på teleavgifter. De ska ha allt de tål, tänkte jag.
Jag vet, men vad ska man göra ... Vi är 50 st som delar på abonnemanget, & jag är inte paranoid, men allt som funkar hos grannarna funkar inte hos oss, och det är inte heller felkopplat (hur kan det vara det när det kan fungera felfritt flera veckor i sträck?).
SvaraRaderaMen grabbar, ta nu fram något ur er litterära kanon som hjälper oss att se det poetiska i denna frustration.
SvaraRaderaEller lyssna på The Wilhelm Scream med James Blake.
Den här killen är ett geni (och oftast en varm, förlåtande och humoristisk person):
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=ItnOpjzMaJw
-dessutom var han i flera år den som alvprinsesssan Liv Tyler kallade för pappa, bara e sådan sak.