Grave robbers at his coffin, before his body´s even cold ...

I går var det ett år sedan J.D. Salinger dog, och då har Guardian en artikel om några brev som han skrivit till en engelsman som han träffade i sin ungdom: brev som avslöjar att Salinger gillade Burger Kings hamburgare, de tre tenorernas sång, och en del annat. Vad gör intresseklubben? I England är man eld och lågor över att den store amerikanen beundrar deras tennisspelare Tim Henman, men det förefaller lite skumt: hade Salinger råkat träffa en svensk på språkresa i Wien i stället för engelsmannen Donald Hartog skulle han nog ha beundrat Stefan Edberg i stället (Henman har inte ens tagit sig till en Grand Slam-final). Men vad ska jag ha den här informationen till? Blir min läsning berikad om jag vet vilken glass författaren brukade äta? Nu vill man revidera bilden av Salinger som enstöring - han åkte bussresor till Niagara Falls, minsann - men ack, för mig ter det här sig bara som en hämnd företagen av skvallerbenägna idioter som sörjer att Salinger aldrig ställde upp på intervjuer hos Oprah Winfrey.