Vad är skillnaden mellan en duvning och en mangling? Skolverket skickade sina mest effektiva floskelleverantörer för att under en hel studiedag berätta för oss om den nya gymnasieskolan. Där fick vi veta att "det gör ont att killa sina darlings", att rektorn har "ledningsansvaret" (det vill säga: han bestämmer, men det kan man inte säga, för det är för tydligt), att de ville se "skolan som en drömfabrik", att de valde bort ett ord, det var ordet "kompetens", att det finns något som heter "styrkedjan", något annat som heter "ämnesplanens syftestext", att "kunskapsområden har skurits på nya ledder", att eleverna i den nya gymnasieskolan inte ska läsa, utan "hantera stora textmängder" ("hantera", det låter lättare, då kan man lägga åt sidan allt som känns "jobbigt"). Arma språk! Det konstiga är att där inne i aulan i skolan som har bokstavskombinationen ED satt hundratals gymnasielärare från hela länet, och de sög i sig girigt allt som dessa floskulösa experter (hur blir man "expert"?) och utbildningsråd bara sprutade ur sig. Vad är det för fel på dem? Vad är det för fel på mig, som inte kan vara lika djävla okritisk?
Men det känns ju som att det är fel på mig, när det ser ut som att de andra lyssnar, tar till sig, och sedan i morgon med all säkerhet kommer att prata om hur nyttigt det är med information (information som till 100 % finns redovisat i de färggranna foldrar som vi fick innan vi stapplade in i föreläsningssalen ...). Vad jag irriterar mig på är hur de är förälskade i flotta ord, hur de bygger en mur omkring sitt resonemang med abstrakta ord, som gärna har en akademisk klang. Men de vet inte hur de ska användas, säger "pragmatisk" när de menar "praktisk", till exempel, och överlag väljer dessa ord som låter akademiskt. Låt gå för detta - i viss mån - när man skriver en akademisk text, även om jag måste lägga in en bunt brasklappar - men när man ska prata: varför inte göra det begripligt? Nä, för det som sägs är så tunt och vagt att det behöver detta pansar av floskler, för annars faller det ihop, om det uttrycktes rätt ut vad det handlar om.
jag tror ju du har rätt i mycket. Eller rättare sagt vet jag det, eftersom även jag hör till skrået. Också här på universitetet skramlar de tomma tunnorna allt högre. På mig som akademisk lärare i tyska ankommer det numera att sörja för att elev... förlåt, studenterna lär sig s.k. generiska kompetenser. Dit hör t.ex. social kompetens (jag skojar inte) och att - jag citerar ur en kursplan - "medvetandegöra kring och problematisera ekologiskt, ekonomiskt, kulturellt och socialt hållbar utveckling" (jag skojar inte nu heller).
Vad jag menar är att du kanske inte skall underskatta dina kolleger. Skenet är inte alltid varat.
Mm, men med risk för att låta som Kafka, eller nåt: Hur länge ska de då få hålla på? Ja, fast i morgon på jobbet vill jag se uppror, knutna nävar, söndergråtna ögon, ren och skär förtvivlan - - -
hahaha, "man måste killa sina darlings"!! Killekill!
Uttrycket "Social kompetens" som var superhett för sådär tio år sen har f ö två betydelsefält. Det ena är att vara artig, tydlig, snäll och ärlig: det är utsidan. Den andra innebölrden, och den reellt viktigare, är att vara säljande men hal, att kunna driva fram en affär och ett avslut, att veta när man ska snacka och när mn ska hålla tyst. Men det kan man inte heller säga högt. Betydelsefält 1 döljer betydelsefält 2, en intressant semantisk situation.
"Social kompetens" tyckte jag var spännande så där för tiotalet år sedan, då jag såg det som ett kamouflage för psykopati, att det var synonymer, egentligen ... Hellre då någon som inte vet hur man ska uppföra sig, som säger fel.
Nietzsche sa: "Den som vet sig vara djup bemödar sig om klarhet; den som vill verka djup inför mängden bemödar sig om dunkelhet. Ty mängden håller allt för djupt som den inte kan se botten i; den är så ängslig av sig och går ogärna på vattnet." ("Vara djup och verka djup." Ledningsansvamlingen hanterar stora textmängder med styrkedjan.
Oh, vilken felskrivning: att gå PÅ vattnet - men är det då inte det vi gör när vi skriver, det skriver Pia T(afdrup), och vem är vi att betvivla? Jag minns en av Wordsworths fina felskrivningar: "On silence Matthew lay". Han ändrade till: "In silence Matthew lay". men det blir mindre poesi! Att ligga PÅ tystnaden - det är så det skulle ha varit ... Men jag förlåter honom, gud, för hans andra så fina rader. Men Nietzsche - ja, för hans klara stil, och ännu mer Dostojevskij, som jag började läsa direkt efter Skolverkets massaker, och åh! - det var det friska vattnet, det klara vattnet, efter all korvspad ... potatismos ... med senapen ...
Jag talade härom dagen med en ex-svenskstudent här i Zagreb. Hon hade varit på en sommarkurs i Sverige och upptäckt att hennes medstudenter inte visste vem Nietzsche var. "Skojade de eller var det verkligen sant?" (OK, det här är något av ett sidospår, men rätt nära huvusspåret ändå, eller hur?)
Jag är inte förvånad. Det finns en beröringsskräck kring allt som kan uppfattas som svårt, tungt eller allvarligt, och det lustiga är att Nietzsche inte alls är en sådan förf - eller, jo! det är han förstås! också! men vad då! Man måste väl ÄNDÅ veta vem han är ... Jag behöver inte gilla allt, men jag bör ju känna till det. Som att Robbie Williams har gått tillbaka till Take That, som jag råkar veta. Och varför skulle jag inte det? Jag vet att Lill-Babs har två barn som heter Malin Berghagen och Kristin Kaspersen (ja, hon har flera barn). Pernilla Wahlgren har också en massa barn, men jag vet inte vad de heter (förlåt). På tal om sidospår!
Vad är skillnaden mellan en duvning och en mangling? Skolverket skickade sina mest effektiva floskelleverantörer för att under en hel studiedag berätta för oss om den nya gymnasieskolan. Där fick vi veta att "det gör ont att killa sina darlings", att rektorn har "ledningsansvaret" (det vill säga: han bestämmer, men det kan man inte säga, för det är för tydligt), att de ville se "skolan som en drömfabrik", att de valde bort ett ord, det var ordet "kompetens", att det finns något som heter "styrkedjan", något annat som heter "ämnesplanens syftestext", att "kunskapsområden har skurits på nya ledder", att eleverna i den nya gymnasieskolan inte ska läsa, utan "hantera stora textmängder" ("hantera", det låter lättare, då kan man lägga åt sidan allt som känns "jobbigt"). Arma språk! Det konstiga är att där inne i aulan i skolan som har bokstavskombinationen ED satt hundratals gymnasielärare från hela länet, och de sög i sig girigt allt som dessa floskulösa experter (hur blir man "expert"?) och utbildningsråd bara sprutade ur sig. Vad är det för fel på dem? Vad är det för fel på mig, som inte kan vara lika djävla okritisk?
Det är inte dig det är fel på.
SvaraRaderaFasansfullt, och knappast ägnat att förvåna.
SvaraRaderaMen hur vet du att de hundratals lärarna var djävla okritiska?
Men det känns ju som att det är fel på mig, när det ser ut som att de andra lyssnar, tar till sig, och sedan i morgon med all säkerhet kommer att prata om hur nyttigt det är med information (information som till 100 % finns redovisat i de färggranna foldrar som vi fick innan vi stapplade in i föreläsningssalen ...).
SvaraRaderaVad jag irriterar mig på är hur de är förälskade i flotta ord, hur de bygger en mur omkring sitt resonemang med abstrakta ord, som gärna har en akademisk klang. Men de vet inte hur de ska användas, säger "pragmatisk" när de menar "praktisk", till exempel, och överlag väljer dessa ord som låter akademiskt. Låt gå för detta - i viss mån - när man skriver en akademisk text, även om jag måste lägga in en bunt brasklappar - men när man ska prata: varför inte göra det begripligt? Nä, för det som sägs är så tunt och vagt att det behöver detta pansar av floskler, för annars faller det ihop, om det uttrycktes rätt ut vad det handlar om.
Bernur,
SvaraRaderajag tror ju du har rätt i mycket. Eller rättare sagt vet jag det, eftersom även jag hör till skrået. Också här på universitetet skramlar de tomma tunnorna allt högre. På mig som akademisk lärare i tyska ankommer det numera att sörja för att elev... förlåt, studenterna lär sig s.k. generiska kompetenser. Dit hör t.ex. social kompetens (jag skojar inte) och att - jag citerar ur en kursplan - "medvetandegöra kring och problematisera ekologiskt, ekonomiskt, kulturellt och socialt hållbar utveckling" (jag skojar inte nu heller).
Vad jag menar är att du kanske inte skall underskatta dina kolleger. Skenet är inte alltid varat.
Mm, men med risk för att låta som Kafka, eller nåt: Hur länge ska de då få hålla på?
SvaraRaderaJa, fast i morgon på jobbet vill jag se uppror, knutna nävar, söndergråtna ögon, ren och skär förtvivlan - - -
hahaha, "man måste killa sina darlings"!! Killekill!
SvaraRaderaUttrycket "Social kompetens" som var superhett för sådär tio år sen har f ö två betydelsefält. Det ena är att vara artig, tydlig, snäll och ärlig: det är utsidan. Den andra innebölrden, och den reellt viktigare, är att vara säljande men hal, att kunna driva fram en affär och ett avslut, att veta när man ska snacka och när mn ska hålla tyst. Men det kan man inte heller säga högt. Betydelsefält 1 döljer betydelsefält 2, en intressant semantisk situation.
"Social kompetens" tyckte jag var spännande så där för tiotalet år sedan, då jag såg det som ett kamouflage för psykopati, att det var synonymer, egentligen ...
SvaraRaderaHellre då någon som inte vet hur man ska uppföra sig, som säger fel.
Nietzsche sa: "Den som vet sig vara djup bemödar sig om klarhet; den som vill verka djup inför mängden bemödar sig om dunkelhet. Ty mängden håller allt för djupt som den inte kan se botten i; den är så ängslig av sig och går ogärna på vattnet." ("Vara djup och verka djup." Ledningsansvamlingen hanterar stora textmängder med styrkedjan.
SvaraRaderaSalam
"...går så ogärna ut i vattnet" menade jag (att Nietzsche sa) tror jag.
SvaraRaderaOh, vilken felskrivning: att gå PÅ vattnet - men är det då inte det vi gör när vi skriver, det skriver Pia T(afdrup), och vem är vi att betvivla?
SvaraRaderaJag minns en av Wordsworths fina felskrivningar:
"On silence Matthew lay". Han ändrade till: "In silence Matthew lay". men det blir mindre poesi! Att ligga PÅ tystnaden - det är så det skulle ha varit ...
Men jag förlåter honom, gud, för hans andra så fina rader.
Men Nietzsche - ja, för hans klara stil, och ännu mer Dostojevskij, som jag började läsa direkt efter Skolverkets massaker, och åh! - det var det friska vattnet, det klara vattnet, efter all korvspad ... potatismos ... med senapen ...
jag ska skriva lite om det här nu.......
SvaraRadera... det ser jag fram mot!
SvaraRaderaJag talade härom dagen med en ex-svenskstudent här i Zagreb. Hon hade varit på en sommarkurs i Sverige och upptäckt att hennes medstudenter inte visste vem Nietzsche var. "Skojade de eller var det verkligen sant?" (OK, det här är något av ett sidospår, men rätt nära huvusspåret ändå, eller hur?)
SvaraRaderaJag är inte förvånad. Det finns en beröringsskräck kring allt som kan uppfattas som svårt, tungt eller allvarligt, och det lustiga är att Nietzsche inte alls är en sådan förf - eller, jo! det är han förstås! också! men vad då! Man måste väl ÄNDÅ veta vem han är ... Jag behöver inte gilla allt, men jag bör ju känna till det. Som att Robbie Williams har gått tillbaka till Take That, som jag råkar veta. Och varför skulle jag inte det? Jag vet att Lill-Babs har två barn som heter Malin Berghagen och Kristin Kaspersen (ja, hon har flera barn). Pernilla Wahlgren har också en massa barn, men jag vet inte vad de heter (förlåt). På tal om sidospår!
SvaraRadera