tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post860776128921803547..comments2024-03-28T18:00:59.823+01:00Comments on bernur : Leoparden och Berättelser, Giuseppe Tomasi di Lampedusa, BonniersBernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-76909846238648830652016-05-19T14:37:38.776+02:002016-05-19T14:37:38.776+02:00Så roligt att du skriver om "Leoparden" ...Så roligt att du skriver om "Leoparden" - Il Gattopardi! Den är sedan 60-talet en av mina absoluta favoritböcker som jag regelbundet läser om. På en hypotetisk lista över de fem "bästa" böcker jag läst skulle den otvetydligt platsa. Det är då Alexandersons översättning i en Delfinbok från 1963 - om läsivern vittnar att den numera sönderfallt i fyra delar. Spännande att en ny översättning kommit även om jag ryggar tillbaka litet för vad du skriver om ett "uppdaterat ordval" - om det är någon bok som inte bör "uppdateras" så är det väl denna.Just risken för detta gör nog att jag försöker få tag på ett oskadat ex av den gamla upplagan snarare än att läsa den nya. (Nog låter det troligare att prinsen säger t.ex. "outrannsakelig" än att han använder någon modern nyspråksklyscha. Men alla skall matas med tesked nu för tiden.)<br /><br />Moravia lär ha klassat boken som "en högerbok som högern hade gjort till sucess". Och det är klart: man kan läsa boken som en historisk roman om en adelsfamiljs öden under Garibalditiden och Il Risorgimento. Redan som sådan är den stark och spännande och av enormt kulturhistoriskt intresse (bl.a. pga författarens anor). Men bokens tidlösa storhet ligger ju i skildringen av hur olika människotyper reagerar inför stora och revolutionerande förändringar. Prinsen som inser att han är den siste i en utdöende ätt och betraktar händelseförloppet med upphöjd cynism och ironi, kvinorna som förgäves klamrar sig fast i religionen, uppkomlingen som gör sig löjlig genom att försöka uppträda som de aristokrater han beundrar, de underlydande som inte alls vill ha någon revolution.Framför allt anpasslingen Tancredi som går över till Garibaldis män och inser den gamla sanningen "om vi vill att allt skall vara detsamma måste vi förändra allt." I Tancredi ser jag nutidens unga politiska vänsterrepresentanter. Den politiska "triangulering" som man talar om är anpasslingens arketypiska strategi för att kunna stanna kvar vid maktens grytor. Och Angelica! I dagens blogerskor ser jag den unga, i dagspressens kolumnissor den vuxna. Allt har förändrats men är ändå detsamma.<br /><br />Men det finns så mycket annat i boken Den detaljerade beskrivningen av yta och innehåll i den maccaronitimbal som serveras liksom av buffeten vid en balföranstaltning hör till topparna vad gäller kulinarisk literatur. <br /><br />Vi relikter från en gången tid som med skräckslagen nyfikenhet betraktar nutidens utveckling av konst, litteratur, musik, politik och samhälle inklusive relationer och förhållningssätt människor emellan reagerar kanske som prins Fabrizio när han -i tankarna- tvingas svälja en padda. Det går med självövervinnelse men det blir alltid en massa brosk och benbitar kvar som inte går ner. Bokens sista kapitelrubriker kunde passa in på oss: "Slut med relikerna. Slut på allt."<br />Bengt O.https://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com