tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post3954403009933418394..comments2024-03-28T18:00:59.823+01:00Comments on bernur : Allt är i rörelse, Ulf LundellBernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger20125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-89952927471014751842012-04-05T15:26:57.923+02:002012-04-05T15:26:57.923+02:00Till Magnus: Jag tror du har rätt i din sociologis...Till Magnus: Jag tror du har rätt i din sociologiska betraktelse över Lundells inflytande på yngre skribenter.<br /><br />Tillvaron består av delar utan någon fast kärna. Vi och allt omkring oss består av små delar, som ständigt är i rörelse. Allt är förgängligt. Det finns ingen fast punkt i tillvaron. Ungdom övergår i ålderdom, hälsa i sjukdom, skönhet i fulhet. Även människans tankar och känslor kommer och går.<br />Men huvudpersonerna i Lundells romaner består. Skulle man kunna säga. För det finns något paradoxalt över boken med dess flytande ostrukturerade form och det fasta jaget som befinner sig i detta flöde. Någon anledning att skapa klassisk fiktion och bygga intrig i boken finns inte hos författaren. Så var det även i ”Vädermannen” Sidohistorier startas som aldrig riktigt följs upp, lösa trådar lämnas oknutna, allting BETYDER inte så jävla mycket, allt är inte avsiktliga komponenter som leder fram till en välplanerad final. Det blir lite valhänt och vingligt som livet självt.Christernoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-7644047118356937642011-10-17T21:37:18.640+02:002011-10-17T21:37:18.640+02:00Hm jag ser det "utifrån", har inte läst ...Hm jag ser det "utifrån", har inte läst något av honom på många år.. det kanske är både och, han och fansen (männen i hans ålder?) drömmer sig tillbaka. Du har rätt, det skulle kanske vara enkelt att skriva en Öppna Landskap 2 och det skulle tas emot med öppna armar.. men han vill inte.<br /><br />Jag kom på det (förut) Tiden har hunnit i kapp Ulf men Kerstin hann aldrig i kapp tiden.<br /> = skillnaden män och kvinnor ( .. skrev något långt här, en analys men tog bort den). Olle Ljungström däremot är utanför tiden.Lovisahttp://lovisa.squarespace.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-75956130105884785692011-10-17T20:20:59.291+02:002011-10-17T20:20:59.291+02:00Nej, man kan väl inte beskylla Lundell för det han...Nej, man kan väl inte beskylla Lundell för det hans fans gör, om de sätter honom på piedestal. Ta bara Bob Dylan, som jämförelse: hela hans karriär de senaste typ 40 åren har väl handlat om att korrigera bilden av honom, att han leker katt-och-råtta med uttolkarna och fansen, uppfinner olika identiteter, "You may call me Terry, you may call me Timmy<br />You may call me Bobby, you may call me Zimmy<br />You may call me R.J., you may call me Ray" ... <br /><br />Sedan må det så vara att UL drömmer sig tillbaks till den tiden då han var allas angelägenhet - jag är inte helt säker på att det är så, för det hade varit lätt för honom att som musiker skriva en Öppna landskap 2 eller en Rom i regnet 2, etc, men det har han inte riktigt gjort. Så jag vet inte hur bekväm eller obekväm han är, men romanen i sig ger några ledtrådar till någon som håller på att nedmontera sig själv.Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-20996178571819542592011-10-17T16:47:29.543+02:002011-10-17T16:47:29.543+02:00Jag tror visst att Lundell är bekväm på piedestale...Jag tror visst att Lundell är bekväm på piedestalen. Tänkte (och diskuterade igår med en vän) på att han i "nutid" skulle ha blivit en av flera. När han slog igenom på 70talet var det med dunder och brak och sedan befann han sig i rampljuset i decennier. Numera är det mycket svårare. Så jag tror att han drömmer sig tillbaka. Kerstin Thorvall är obstinat men hon går (liksom många kvinnor) i motsatt riktning. När Ulf vill stanna tiden vill hon överbrygga den, hon blev "tonåring på nytt/ för första gången" i exakt den tid som var. Hennes söner förlät henne aldrig att hon rymde till Paris med en av deras polare. Ulf hm jo unga kvinnor (det här blir visst "privat" mer än litteratur.. ?!) – men i övrigt verkar han leva i en tid som varit. Kerstin vill vara ung på nytt.. UPPLEVA tonåren hon aldrig haft. Ulf drömmer sig tillbaka till den ungdomstid HAN (UPP)LEVT.Lovisahttp://lovisa.squarespace.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-88248997535940026332011-10-17T16:31:15.984+02:002011-10-17T16:31:15.984+02:00Tack för tips om Malena Rydells text. Nej, han ver...Tack för tips om Malena Rydells text. Nej, han verkar inte bekväm på piedestalen.För mig är det nog så att jag inte hittat något fönster in till Ulf Lundells universum och stötts bort av att han sett "kvinnan" som ett objekt(eller projekt)snarare än som människa. <br />Sedan är det förstås intressant hur skitstövlar av manligt och kvinnligt kön behandlas olika i offentligheten.Ingelanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-90718812981310594912011-10-17T12:35:44.332+02:002011-10-17T12:35:44.332+02:00Mycket av fientligehten mot Lundell hos yngre krit...Mycket av fientligehten mot Lundell hos yngre kritiker och hipsters bottnar nog i en oklar känsla av att man står på hans axlar. Det där teatralt snackiga, ohejdat pang-påbrusande sättet att skriva som finns i så många krönikör och romaner - alla som plöjt litet svenska tidningar de senaste tio åren vet ju att den typiska dags-eller veckotidningskrönikan här i landet bygger mera på iscensättning, på att bygga scener, ganska grova skisser till scener, än på tankar eller argument, och på att etablera relationer mellan publiken och det som ska vara författarens privata jag - det där var Lundell stilbildande med; redan i "Jack" finns den sortens snackiga, iscensättande monologer som tar över hela textrummet och förvandlar även marginella bifigurer till symboler för den träiga vuxenvärlden genom att Jack och hans kompisar sitter och fabulerar om vad dessa tomtar kan tänkas ha för sig hemma i radhuset. Det sättet att möblera texten har blivit standard i krönikor från Rodeo till Aftonbladet: "Sådana här figurer möter man ju i videobutiken ibland vet ni, han hukar och hyr "Krig och Fred" och går sen hem till frugan, han är en typisk förortsman i brun kostym, han begriper ingenting när de visar en Killingfilm på tv" etc.<br /><br />Man hänvisar hellre, som du är inne på, till Kerstin Thorvall som en föregångare för det här aktiva, ibland gapiga sättet att använda jaget i texten, men de flesta av de här skribenterna har knappast l'äst Thporvall förrän i vuxen ålder. Lundell däremot blev genast en central figur och många har vuxit upp med hans skivor och romaner, men det ses inte som opportunt att kännas vid att det är hans grepp man lånar - eller att han och andra gjort det sättet att skriva till "normalt", medialt accepterat, för unga vargar och katter.<br /><br />När det gäller Lundell som "manligt konstnärsgeni" så är han som måltavla för detta helt utbytbar. Den sortens inlägg har på senare år skrivits om alla från Ingmar Bergman till Timbuktu och (nästan mest av alla) Morrissey. De sablas alla (tillsammans med sina fans) ner som förment exklusiva, gråtmilda, falska och kvinnoföraktande.Magnusnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-85110674212227368592011-10-17T10:06:24.280+02:002011-10-17T10:06:24.280+02:00Ingela: Fast Kerstin Thorvalls konstnärskap har vä...Ingela: Fast Kerstin Thorvalls konstnärskap har väl kommit att omvärderas radikalt? Hon blev något slags ikon bland unga feminister i slutet av 1990-talet. Om man ska tror litteraturkritikern Malena Rydell så rör sig Ulf Lundell (medvetet?) i motsatt riktning. Rydell skriver i sin recension av "Allt är i rörelse" i sydsvenskan: "Jag tänker att den här prosan är ett sätt att pröva läsaren: Ni säger att ni älskar mig, men fortsätter ni läsa mig hur mycket jag än obstruerar? Jag känner mig väldigt prövad." och avslutar resonemanget med orden: "Ulf Lundell vet att han betraktas som större än livet av många fans, och skriver sig liksom ner från piedestalen."<br />Jag vet inte om epitetet "det manliga konstnärsgeniet" är särskilt gångbart på Ulf Lundell, men om det skulle vara det så förefaller Lundell - om man ska tro Rydells analys - inte vara så bekväm i den rollen.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-35127156014058499632011-10-16T18:29:44.080+02:002011-10-16T18:29:44.080+02:00Ja hon mobbades, han älskas och respekteras.
Har p...Ja hon mobbades, han älskas och respekteras.<br />Har precis läst Liv Strömqvists Prins Charles känsla och hennes nya ABC-bok, Ja till Liv. När man skrattat färdigt är det svårt att stå ut med sin egen beundran inför det manliga konstnärsgeniet.Ingelanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-8455161900026274732011-10-16T13:35:32.627+02:002011-10-16T13:35:32.627+02:00Kerstin Thorvall då? Men hon mobbades hårt för att...Kerstin Thorvall då? Men hon mobbades hårt för att hon gjorde exakt det Lundell och rätt många manliga författare gjort.Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-9781858851717793652011-10-16T10:12:10.700+02:002011-10-16T10:12:10.700+02:00Haha ja den är rolig Ingela "Hur många åldrad...Haha ja den är rolig Ingela "Hur många åldrade, kvinnliga poeter finns det som klagar på samtiden och kallar jämnåriga män för kärringar?" Jag ser henne (inte) framför mig jag vill se/ höra UD är inte totalt .. <br />Någon med stuns konsekvens, utan humor. Hm gött som vi säger i Götet.Lovisahttp://lovisa.squarespace.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-80240490324005266332011-10-14T23:16:35.794+02:002011-10-14T23:16:35.794+02:00Ha ha, ja UD kanske är en kvinnlig motsvarighet ti...Ha ha, ja UD kanske är en kvinnlig motsvarighet till UL.Ingelanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-44907274172741382672011-10-14T16:02:46.396+02:002011-10-14T16:02:46.396+02:00Ingela: Unni Drougge finns! Jag läser henne med st...Ingela: Unni Drougge finns! Jag läser henne med stor behållning även om hon kanske inte kan kallas för poet.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-23360933998852985702011-10-14T13:58:26.195+02:002011-10-14T13:58:26.195+02:00För mig är det svårt att relatera till Ulf Lundell...För mig är det svårt att relatera till Ulf Lundells författarskap. Även efter livslång träning i empati för mäns känsloliv. Kanske för att det omvända är så sällsynt. Hur många åldrade, kvinnliga poeter finns det som klagar på samtiden och kallar jämnåriga män för kärringar?Ingelanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-46862121810230892011-10-14T12:29:15.130+02:002011-10-14T12:29:15.130+02:00Det jag har läst av recensionerna har varit skrive...Det jag har läst av recensionerna har varit skrivet av ungefär lika gnälliga recensenter ... Jag tycker så klart att de har missat att det också (höll på att skriva "ändå") finns en ljusare, varmare ton än tidigare, och då har jag bara läst Lundell sporadiskt tidigare. Det finns en vilja att föra kritiken lite längre, lite djupare, och framför allt är det vassare formulerat och en gnutta roligare än jag har upplevt det tidigare.Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-29180792467043828862011-10-14T09:01:16.864+02:002011-10-14T09:01:16.864+02:00Ordet ”ändå” är på sin plats med tanke på att du t...Ordet ”ändå” är på sin plats med tanke på att du trots allt har haft svårt för Lundells uttryck tidigare. Jag tycker ordet ”ändå” bekräftar just den förvåning som du kanske upplevde när du läste boken och att det därmed fyller en känslomässig funktion. Jag tycker för övrigt att du skriver bra. Att du upptäcker den rumänske pessimisten Cioran i Lundells alter ego är glädjande att se. Lite märkligt att det inte är fler kritiker som gjort denna observation, med tanke på att Lundell citerar Cioran ganska flitigt i romanen ”Vädermannen” som kom får några år sedan.<br />För övrigt var det Johannes Ekmans "Den nödvändiga pessimismen" som Lundell bläddrade i under intervjun med Jens Liljestrand. En bok som jag ska inhandla så snart tillfälle ges.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-48862284856345757712011-10-13T22:07:01.474+02:002011-10-13T22:07:01.474+02:00Minns: Jens Liljestrands eh intervju med Lundell s...Minns: Jens Liljestrands eh intervju med Lundell som publicerades i DN (tror jag) alldeles nyligen. Liljestrand försöker aktivt klura ut någons slags mening med huvudpersonens namn, och nämner inte heller han Cioran. Konstigt eller obildat eller vad vet jag. Ah, dess livets trivialiteter man kan hänge sig åt (riktat mot mig själv asså)!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-11989200463940673762011-10-13T21:29:20.491+02:002011-10-13T21:29:20.491+02:00Såg nyss Babel och banne mig om inte Lundell i för...Såg nyss Babel och banne mig om inte Lundell i förbifarten mumlade något om hur han läst "en pessimist" på sistone, ligger ju nära till hands att tänka sig att detta kan vara just Cioran, pessimisternas ärkepessimist, kung i pessimistpalatset, pessimisternas pessimistiskaste pessimistareGustavhttp://www.kryddhyllan.blogspot.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-61993201968934038652011-10-13T20:46:43.585+02:002011-10-13T20:46:43.585+02:00"Allt är i rörelse" är till formen en ut..."Allt är i rörelse" är till formen en utmärkt samtidsskildring, ett alldeles utmärkt dokument; allt flyter, allt är i rörelse. Marx och zen. Men också: Mediealisering. På webben och överallt, ett slags evigt trivialiserat mediebrus, en strid ström av stora och små händelser huller om buller och om igen och om igen. Allt flyter på ytan. Och huvudpersonen som tappert försöker orientera sig i denna rörelse, i detta flöde, men som samtidigt är hjälplöst nedstigen i samma flod och en del av samma flöde.<br />”Allt är i rörelse” innehåller ingen experimentell prosa, inget radikalt brott mot romankonsten. Ulf Lundell tillhör inget avantgarde, utan verkar i en tradition. Som romanbygge betraktad är "Allt är i rörelse" ganska outhärdlig.<br />Men det är litteratur som är helt obekymrad över hur den kommer att tas emot. Det är ett försök att göra motstånd, en skärva av frihet. Det är gott så!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-15560776913964498742011-10-13T14:11:55.120+02:002011-10-13T14:11:55.120+02:00Löjligt nog hoppades jag att Lundell inte skulle n...Löjligt nog hoppades jag att Lundell inte skulle nämna Cioran i intervjun som jag läste i DN häromveckan ... Jag har nu i efterhand sett några rec i UNT, HD, DD, och ingen nämner Cioran, vad jag kan se - vilket är lite konstigt, för det var en uppenbar parallell. <br />(I DN-intervjun förde Jens Liljestrand ett tämligen långsökt resonemang om att namnet skulle läsas som "Serru han?" / Ser du han ... <br />Nåja! Cioran är förstås korthuggnare som filosof än Cirroan, och möjligen skulle Lundell behöva läsa mer av den rumänske filosofen, men å andra sidan är jag rätt nöjd med hur utfallet blev. Det enda jag inte är nöjd med i min recension är att jag nämner ordet "ändå" lite för många gånger (det är ÄNDÅ med en strykning!).Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-56576607725008191732011-10-13T13:34:18.771+02:002011-10-13T13:34:18.771+02:00Läste recensionerna i DN (halvpositiv), SvD och Sy...Läste recensionerna i DN (halvpositiv), SvD och Sydsvenskan (sågningar typ). Ingen nämner Cioran och drar de naturliga slutsatser som du gör, att karln skriver en "hymn till gnälligheten" (bra!). Märkligt. Att plocka ut Cioran ur ekvationen, alltså. Eller så tycker de inte att det är viktigt att nämna, vilket också är märkligt.Anonymousnoreply@blogger.com