tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post1914898543152457199..comments2024-03-28T18:00:59.823+01:00Comments on bernur : Boken om mig själv, Kajsa GryttBernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-82609852655122260332011-06-14T21:35:34.002+02:002011-06-14T21:35:34.002+02:00Ja kanske är jämförelsen orättvis, men det var Pat...Ja kanske är jämförelsen orättvis, men det var Patti Smith jag först kom att tänka på. Men jag värderar deras respektive författarskap olika. Du skriver: "Grytt är skicklig på att beskriva människor med bara några streck: Plura, som är hennes man under några år, är ”inte snygg, men söt”, en beskrivning som säger allt" <br />Jag anser inte att det är en skicklig beskrvning av Plura. Speciellt inte med tanke på att det två faktiskt levt tillsammans.<br />Kajsa Grytts bok är ändå intressant och jag tycker absolut att den är läsvärd.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-41160483085551452222011-06-14T18:46:12.846+02:002011-06-14T18:46:12.846+02:00Förvisso, men en lite orättvis jämförelse: Patti S...Förvisso, men en lite orättvis jämförelse: Patti Smiths bok är unik som biografi, bl a därför att hon så starkt betonar samarbetet och tillfälligheterna, att hon vägrar göra sig själv till stjärna. Det finns några liknelser, som att Kajsa Grytt också är stark (men svag). <br />Jag är inte helt säker på det där med stjärnglans, eller om det är namedropping: jo, dessa namn nämns, men på ett sätt är Grytt helt befriad från att vara imponerad. Hon himlar åt rockjournalisterna (de manliga) när de avgudar ex Thåström.Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-24859852624832660882011-06-14T17:21:28.780+02:002011-06-14T17:21:28.780+02:00Boken är tidstypisk såtillvida att en stor del av ...Boken är tidstypisk såtillvida att en stor del av innehållet utgörs av en hel radda kända personer ur svensk rock-kanon (Thåström, Plura Kjell Andersson m.f.) vars närvaro mest är till för att skänka stjärnglans åt författaren.<br />Nej, det är kanske orättvist sagt, men det är något i name-droppandet som skaver i mig.<br />Jag frågar mig följande: Hade boken trollbundit mig lika mycket om namnen var ersatta med andra?<br />Nej, jag tror inte det.<br />Jag tänker på Patti Smith och hennes "Just kids" som har en helt egen litterär kraft. Den boken står på egna ben. Där nämns namn, men hon låter aldrig namnen skänka berättelsen stjärnglans. Patti Smith lyckas på egen hand med ett eget fantastiskt språk beskriva hur det är att vara ung.Anonymousnoreply@blogger.com