tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post1157045257344936521..comments2024-03-28T18:00:59.823+01:00Comments on bernur : Jane Eyre X 10Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger8125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-86084742206621868902012-12-04T13:49:56.520+01:002012-12-04T13:49:56.520+01:00Jo, den scenen är definitivt viktigt, men jag tog ...Jo, den scenen är definitivt viktigt, men jag tog nog den här scenen som ex på nyckelscen då jag hade på känn att det var så här den hade porträtterats på film. Sen är det ju en lika viktig scen när Jane återkommer till Ferndean & håller den blinde & stympade Rochester på halster, & även lockar fram hans svartsjuka - det gör hon som en jämställd person. Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-54290552015246685742012-12-04T12:26:14.369+01:002012-12-04T12:26:14.369+01:00Jag har läst Jane Eyre många gånger, men bara sett...Jag har läst Jane Eyre många gånger, men bara sett TV-versionen med Timothy Dalton som Rochester - ganska tam som den demoniska Mr Rochester tycker jag. Janes uttolkare mera lik originalet som little and plain, oftast klädd i gråa kläder, och den senaste filmatiseringen av Fukunaga.<br />Men jag anser att det finns en annan scen i boken, som är mer central än släckningsscenen. Det är mötet mellan Jane och Rochester, när han lurar henne att han ska skicka iväg henne till Irland bl a. Där visar Jane en styrka och en integritet, när hon angriper Rochester i sitt långa tal om hur hon har svårt att lämna honom, och där det är hon, som i realiteten friar till honom: ´"I tell you I must go!" I retored, roused to something like passion . "Do you think I can stay to become nothing to you? do you think I am an automaton? - a machine without feelings? and can bear to have my morsel of bread snatched from my lips, and my drop of living water dashed from my cup. Do you think, because I am poor, obscure, plain, and little, I am soulless and heartless ...I am not talking to you now through the medium of custom, canventionalities, or even of mortal flesh: it is my spirit that addresses your spirit; just as if both had passed through the grave, and we stood at God´s feet, equal, - as we are!"<br />Där är bokens peripati!<br />Sista kapitlet har rubriken "Reader, I married him." Det säger allt.<br /><br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-1837016738535050012012-11-20T13:00:15.203+01:002012-11-20T13:00:15.203+01:00St John Rivers är mer eller mindre borta, ja.
Mm,...St John Rivers är mer eller mindre borta, ja. <br />Mm, det är definitivt något lurt med hur just den här scenen har presenterats ... Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-69541569635288849202012-11-18T14:13:37.510+01:002012-11-18T14:13:37.510+01:00Ja, så underligt att filmerna inte följer romanen ...Ja, så underligt att filmerna inte följer romanen just här. Det är en ganska delikat balansgång att skapa den där jämlikheten mellan Jane och Rochester. Hon räddar ju honom fler än en gång genom berättelsen. Kanske är det han som inte får bli ett våp?Ingelanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-78345972447395487222012-11-13T06:52:21.106+01:002012-11-13T06:52:21.106+01:00Nu har jag tyvärr inte läst Jane Eyre, men har för...Nu har jag tyvärr inte läst Jane Eyre, men har förstått att filmatiseringarna nästan samtliga skurit kraftigt i den senare delen av romanen som sägs innehålla rikligt med religiösa element. Sven-Erik Klinkmannhttp://www.netikka.net/seknoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-8749965160870791872012-11-12T20:59:09.074+01:002012-11-12T20:59:09.074+01:00Jo, den där filmen med Orson Welles som Rochester ...Jo, den där filmen med Orson Welles som Rochester bildade nog skola, för så gott som alla senare versioner följer den i spåren. Och det stämmer nog rätt bra - gillar man gotik gillar man också film noir, och den svartvita versionen är rejält gotisk - speciellt lösningen med Thornfield Hall. Så är ju också Rebecca (romanen, även filmen av Hitchcock) rätt influerad av Jane Eyre, alltså C Brontës roman ... <br /><br />Gasljus (Cukor) är ju också en bra film - jag hade definitivt med den på min lista över mina 250 favoritfilmer. Av Brontë-filmatiseringar gillar jag nog dock mest Andrea Arnolds nya Wuthering Heights. <br /><br />Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-67315712654271382002012-11-12T18:16:20.230+01:002012-11-12T18:16:20.230+01:00Boken jag hänvisade till är alltså Steve Neales Ge...Boken jag hänvisade till är alltså Steve Neales Genre and Hollywood (2000).Sven-Erik Klinkmannhttp://www.netikka.net/seknoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-66043481626147183832012-11-12T18:07:04.624+01:002012-11-12T18:07:04.624+01:00Spännande utläggning. Visar som jag ser det bl a h...Spännande utläggning. Visar som jag ser det bl a hur film som konstnärlig form är ett starkt intertextuellt medium där inte minst andra filmer och andra genrer och media i filmens närhet kan påverka filmens och de enskilda scenernas utseende. Versionen från 1944 tycks ha en speciellt viktig roll vad gäller att utforma den nyckelscen som du undersökt i de här filmerna och serierna. Den brittiske filmhistorikern Steve Neal konstaterar att det i 40-talets anglo-amerikanska filmvärld fanns åtminstone tre genrer som låg nära varandra och inbördes påverkade varandra, gotiska thrillers, film noir och kvinnofilmer. Likheterna gällde förutom tematiken också filmernas visuella stil, med bl a skuggor och ljus, även säkerligen den ljudmässiga biten. Jag noterar också att flera av dem som var inblandade i produktionen av Jane Eyre-filmen har en bakgrund i Orson Welles' amerikanska radioteater (The Mercury Theater on Air). Gäller förutom Orson Welles även John Houseman (deltog i manusskrivandet här) och Bernard Herrmann (gjorde filmmusiken). Som exempel på kvinnofilmer från den här perioden nämner Neale bl a Rebecca, Gaslight och Jane Eyre och han säger att filmerna ”are characterized by the paranoia, fear and suspicion inherent in scenarios in which, typically ’ the heroine experiences a series of bizarre and uncanny incidents, open to ambigous interpretation, revolving around the question of whether or not the Ghotic male really loves her’, and often, in addition, whether or not he really intends to kill her.” Vad gäller Joan Fontaine som Jane Eyre tänker jag mig att hennes roll i Rebecca spiller över också i denna film, och leder kvinnofiguren i en mer passiv, lidande positionering. Har inte sett denna Jane Eyre-version så det är en ren gissning från min sida. Sven-Erik Klinkmannhttp://www.netikka.net/seknoreply@blogger.com