Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

31 dec. 2012

Ett tack till alla översättare

Det har sagts många gånger, och jag har själv varit ansvarig vid många av dessa tillfällen – det vill säga, att vi ska vara tacksamma att svenskan är ett så litet språk, för det innebär att vi gjorts beroende av att läsa litteratur i översättning. Det berikar vår kultur att få vidare perspektiv, att ta del av människoöden som inte hela tiden bekräftar vår egen världsbild.

2012 var ett unikt år för översatt engelsk poesi, med Yeats två gånger om, Plath, Donne, Dickinson, Milton – och Poe, icke att förglömma, med sin udda Eureka. Dessa sex storheter är också några av mina största favoriter bland de engelskspråkiga. Men också danska poeter som Pia Juul, Martin Glaz Serup, Søren Ulrik Thomsen, Morten Søndergaard och Eske K. Mathiesen fullbordar ett gott skandinaviskt samarbete, som också inkluderar den norske Steinar Opstad. Från tyskt håll har jag läst tre poeter: Friedrike Mayröcker, Anja Utler och Monika Rinck.

Givetvis har jag tack vare översättare kunnat ta del av romaner på många språk. Inte bara nobelpristagare som kinesiskans Mo Yan, tyskans Herta Müller och ungerskans Imre Kértesz, utan även ytterligare tyska författare som Walter Serner, Heinrich von Kleist, Ricarda Junge, och rentav Goethe och Kafka.

Årets mest omtalade översättningar har nog varit nya versioner av James Joyces och Gustave Flauberts mest kända verk, Ulysses och Madame Bovary, där jag hade mer nöje av Flaubert, fast jag skulle så klart inte vilja undvara (någon) Joyce. Även om dessa båda är utgivna av Bonniers får man till största delen eller nästan uteslutande förlita sig på mindre förlag för att läsa översatt litteratur. Andra franska böcker har jag läst av Marguerite Duras, Louis-Ferdinand Céline, Nathalie Sarraute, Virginie Despentes, och tack vare sekwas försorg Michèle Lesbre, Sophie Divry, David Foenkinos, Delphine de Vigan, Tatiana de Rosnay, Laurence Cossé, Claire Castillon, Lina Ben Mhenni – samt Lydia Davis, novellförfattaren som äntligen finns på svenska, även om hon skriver på engelska.

Liksom Janet Frame, som i år utkom med fyra böcker på svenska, Elif Bautman med en fin bok om rysk litteratur, Veronica Roth med en lite väl Hunger Games-liknande framtidsdystopi, E.L. James med sina femtio nyanser, Colm Toíbín med en utsökt liten novella, Liza Klaussman med en storartad minnesroman, Jennifer Egan med en djupt originell levnadshistoria förklädd som roman, Bret Easton Ellis med en lam upföljare till debuten, Don DeLillo (x 2), Leonora Carrington, Alan Bennett, Muriel Spark, Iain Banks. Allt har inte varit riktigt lika bra, men nästan allt har varit berikande, minnesvärda erfarenheter. Då har jag inte heller nämnt Alan Hollinghurst och Jeffrey Eugenides, vars två senaste romaner i år utgetts på svenska, då jag läste dem på engelska förra året.

Från sydamerikanskt håll, brasilianska Clarice Lispector med två fantastiska böcker, argentinaren Julio Cortázar, chilenskan Maria Luisa Bombal. Från Italien Cesare Pavese och Silvia Avallone. Från turkiskan Mehmet Murat Somer, från arabiskan Azita Ghahreman, från persiskan Sohrab Rahimi.

Samt, exotiskt nog, från danskan Jakob Ejersbo och Bjørn Rasmussen, två väldigt omtumlande böcker, Liberty och Huden är det elastiska hölje som omsluter kroppen. Tyvärr inget från norskan, och det räknas förstås inte att jag i år läst Knausgård och Opstad i original.

Slutligen har jag läst fackböcker, troligen mer översatta än svenskskrivna. Om musik har jag läst Mick O'Shea och Mitch Winehouse om Amy Winehouse – två ganska dåliga böcker – liksom Marianne Faithfulls andra memoarer och Neil Strauss monumentalt ojämna samling, Caitlin Moran om att vara kvinna, Maryanne Wolf om läsning, Simon Garfield om typsnitt, Rebecca Solnit om att gå vilse (en av årets bästa böcker), Virginia Woolfs Ett eget rum i nyöversättning.

Från tyskan Martin Heideggers språkbok, Thomas Bernhards prisbok, Durs Grünbeins dykarbok. Från franskan Simone de Beauvoir och Gilles Deleuze & Félix Guattari. Samt den enda ryska bok jag har läst i år, Nadezjda Tolokonnikovas slutplädering från Pussy Riot-rättegången.

Allt detta tack vare översättare, och förlag som tycker att det är viktigare med långsiktigare vinster. Givetvis har jag läst en del svenska böcker också, men finge jag välja skulle jag lätt fördra att det ströps en del på den utgivningen, om det innebar att fler böcker översattes. Det talas ofta om att det nästan uteslutande är från engelskan som det översätts, något som jag hoppas delvis har motbevisat här.

10 kommentarer:

  1. Och ett tack till alla introduktörer och vägvisare!
    Att gå in och läsa Bernur har blivit en daglig rutin och mycket ofta väckt min nyfikenhet för en ny bok, ny musik eller en annorlunda tanke.
    Utan dig hade jag nog inte läst Clarice Lispector eller Björn Rasmussen eller Lars Noréns Filosofins natt. Inte heller hade Perfume Genius och Anna von Hausswolff ljudit i mina rum. För detta tackar jag och önskar gott nytt!

    SvaraRadera
  2. Ja, stort tack alla hängivna översättare, och ett inte mindre tack till alla högkvalitativa kulturfilter som du själv! Gott nytt år!

    SvaraRadera
  3. vad blir det för märke på nyårscigarren min herre?

    SvaraRadera
  4. Tack & tack, jag står i stor skuld till flera av dessa namn!

    (En Flor de Copan lyckades jag skrapa ihop till från en låda humidor här hemma ...)

    SvaraRadera
  5. Jag tycker mycket om Juan Goytisolos två självbiografiska romaner. Men hans senare böcker har väl inte översatts? The Garden of Secrets gavs ut (på engelska) år 2000 och ytterligare några bl a reportageböcker och essaysamlingar därefter. Borde inte dessa finnas tillgängliga för svenska läsare? Har du läst hans senare verk?

    SvaraRadera
  6. Nä, har bara hört talas om. Men det fungerar ofta så, att förlagen ger ut ett par eller en handfull titlar, som på prov, & när det inte blir omedelbart genomslag, då ger de upp ... Om inget annat inträffar, typ Nobelpris. Dock finns undantag, ex Elisabeth Grate förlag, som är väldigt ihärdiga.

    SvaraRadera
  7. Nu blev jag väldigt nyfiken! Har själv just läst A Room of One's Own för första gången och är alldeles förtjust. Du skriver att den nyss har nyöversatts till svenska och jag skulle tycka det vore väldigt intressant att höra några reflektioner om jämförelsen mellan de två svenska översättningarna.

    SvaraRadera
  8. Jo, jag har skrivit ett par ggr om Ett eget rum, en recension i JP, och så den här som var lite längre:
    http://howsoftthisprisonis.blogspot.se/2012/06/virginia-woolf-ett-eget-rum.html

    SvaraRadera
  9. Tack så mycket får man säga då, i egenskap av översättare!

    SvaraRadera
  10. Tack! Jag såg att du har översatt Lars Fr H Svendsen - han gillar jag!

    SvaraRadera