Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

9 jan. 2012

Larvar och gör sig till

På 90-talet hade vi de kvinnliga kändisarna som gjorde utvik i herrtidningar. Det var programledare, meteorologer, sångerskor, och samtliga av dem gav bara uttryck för samma budskap: ”min professionella talang räcker inte, därför måste jag göra också det här.”

Jag blir påmind om denna nedslående tid när jag ser alla kändisar som tar varje tillfälle i akt att vara med i tv-program som inte har ett dugg med deras ordinarie verksamhet att göra. De lagar mat med valhänta grepp, dansar eller leker, alla med samma skuldmedvetna uppsyn: hur hamnade jag här?

Jag kan upplysa dem om att de hamnade där när de viftade med sin begåvnings vita flagg. Det var en nödvändighet för att deras karriär ska fortsätta vara lukrativ. Marknadens hårda villkor. Men marknaden är cynisk, önskar dem inget gott, och deras fortsatta karriär tillfogas bara skada.

Anledningen till att kändisar nu har blivit hett eftertraktade har förstås med tittarsiffror att göra. Summeringen för 2011 visar att tv-tittarna föredrar att se kändisar i oväntade sammanhang, något som har att göra med att de har fått en annan status i vårt nya århundrade. Nu duger det inte med att vara tillknäppt kuf: bjuder du inte på dig själv, som det heter, då blir du avfärdad som svår eller – ännu värre – pretentiös.

Kanske det har att göra med att vi i Sverige inte har en utvecklad paparazzi-kultur. Vi behöver se kändisarna göra bort sig, och när vi nu saknar bildbevis på att de sunkar ned sig i mysbyxor när de rastar hunden finns behov av att visa när de vistas i andra vardagliga situationer, i tv-programmen.

Det finns dock ett alternativ till att vara till lags i alla situationer, det finns en annan väg att gå, suveränt formulerad i Ekelöfs ”NON SERVIAM” – jag tjänar inte. Vi måste visa större acceptans för att människor inte behöver vara dresserade lakejer åt medias nycker.

Titta bara på några av de svenska skådespelare som nu fått roller i stora Hollywood-filmer, Noomi Rapace i Sherlock Holmes och Mikael Nyqvist i Mission Impossible. De har inte fått sina roller för att de har deltagit i lekprogram, utan de har kontroll över sina karriärer, och fattar rätt beslut. Kanske de på kort sikt hade tjänat på att smeka publiken medhårs, vunnit kortvarigare berömmelse.

De har visat tålamod i stället. Nyqvist har stretat på sedan han för drygt tio år sedan hade en stor del i Lukas Moodyssons internationella succé Tillsammans, och Rapace har konsekvent valt roller som gett henne möjligheter att visa utveckling. Förgäves har du letat efter dem i tv:s lekprogram. Däremot har en regissör som Ridley Scott sett henne i Män som hatar kvinnor, fyra gånger, vilket ledde till att hon fick huvudrollen i hans efterlängtade film Prometheus.

Därför är min förhoppning att de som gör anspråk på att tas på allvar som artist eller vad det nu kan vara, väljer att odla sin talang i första hand på det område som är den huvudsakliga verksamheten. I längden gynnas de av att visa integritet.

Det må så vara att tjejerna som på 90-talet kom undan med den obligatoriska ursäkten – ”det var en kul grej” – och åtminstone några eller någon (?) av dem klarade sig med äran och den fortsatta karriären i behåll. Vår tids ängsliga kändisar viftar lydigt på svansen när lekprogram-makarna blåser i sin vissla, men uttrycker bara samma resignation: ”det är det här jag duger till”.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 9/1 2012.)

12 kommentarer:

  1. Jag tror att MN har gått "knävägen" till sin "Hollywoodfame"

    SvaraRadera
  2. När alla kan vara/är kändisar i femton minuter blir det ganska så omöjligt att upprätthålla en kändisstatus som skulle tåla att bäraren är ute ur rummet i en månad.

    Jo, det går för Rapace eller Nyqvist, liksom det fungerat för Lars von Trier. Men det är ju för att de aldrig köpt de här drömmarna om att komma i tv och bli känd över en natt (och säkert för att de haft ett bra konstnärligt, proffessionellt och personligt "nätverk" av annat slag än det som finns kring tv:s lekshower och dokusåpor).

    SvaraRadera
  3. Fast Michael Nyqvist var ju i och för sig med i Pluras kök, vilket dessvärre gör att exemplen i ditt resonemang haltar rätt betänkligt. I övrigt kan jag hålla med dig

    SvaraRadera
  4. Aj då, jag var livrädd för just nåt sånt, men finns det inte nån slags dispens för Plura, att hans program är så rätt ändå? Vore jag kändis - gud förbjude - skulle jag utan att tveka vara med i vad som helst med Plura, med integriteten i behåll, he he ...

    SvaraRadera
  5. Plura var ju helt klart alright i sitt eget kök men så var han (som bekant?) också med i Så mycket bättre och sedan dess kan jag inte se på hans kök på samma sätt längre

    SvaraRadera
  6. Ingen dispens för Plura, Mauro var bra i det programmet..
    Människor har så olika uppfattning om "integritet" och "gränser". Det är väl bara rakt upp och ner ett val mellan ett "brödjobb" och/ eller medverkan i något dåligt (bra.. beroende på vem som ser) tvprogram. Många människor vill till varje pris "synas", andra vill det inte.. fritt val. Och man kan stänga av tv:n. Det finns ju just precis hur många val som helst. Hur många böcker tryckta som helst.. man väljer det man tycker om. Och jag tror inte på idén att "folk är för dumma för att välja rätt" livet är för kort för det.. att välja utifrån pådyvlade dekret oavsett från vilket håll de kommer.. haha surt i dag.
    Apropå Nyqvist skrev Norén i sin dagbok att han är opportunist.. minns ej ordagrant. Folk tycker mycket.. hm.

    SvaraRadera
  7. Jag minns det där om Nyqvist nu ... men inte ens Lars Norén har väl monopol på sanningen. Mina exempel, M. Nyqvist och N. Rapace, ska väl inte ses som två vattentäta alibin, utan mer som förebilder utifrån att de inte ställer upp i ALLA sammanhang.

    SvaraRadera
  8. Köp cd-skivor så slipper ni se era artister i diverse tv-program! Det är kanske inte hela sanningen, men en bit av den.
    Plura berättade i en intervju att erbjudandet som TV4 gav honom var för bra för att tacka nej. Säkert 300.000 kronor för "Så mycket bättre"
    Att turnera med Eldkvarn är säkert ganska slitsamt.
    Men visst, heder till dem som har integritet nog för att kunna tacka nej till dylika erbjudanden.

    SvaraRadera
  9. Mm, visst är det en skillnad ändå, och man kan ha viss förståelse för penga-aspekten, att det handlar om försörjning.

    SvaraRadera
  10. Nej ingen har monopol. Jag ser bara på nyheterna 15 minuter varje dag. Någon gång ibland såg jag babel något enstaka Kobra (det om "Whitetrash" fick mig att se rött sen var det aldrig mer – igen) Stjärnorna på slottet ser jag varje år! Haha jag betalar 2000 per år för att se 4 timmar "Stjärnorna på slottet".. tankeställare. Mauro såg jag på minns inte tv5play var tvungen att se 2 program.
    Ja försörjningen är A och O.

    SvaraRadera
  11. Just det, vi gör på olika sätt. Du skriver och hoppas, jag stänger av. Kobra.. t ex. Det får vara helt enkelt. Men jag såg klart programmet till slut åtminstone. Biofilmer går jag inte ifrån förutom en hittills (In bed with Madonna – förstår inte nu). Och så en pjäs på Dramaten, Börje Ahlstedt i huvudrollen minns inte vilken.

    SvaraRadera
  12. Kobra har jag inte sett på tio år, känns det som ... Tja, licensen ska man väl betala, för nöjet att klaga över hur uselt pengarna förvaltas, om inte annat.
    Jag har nog aldrig i mitt liv lämnat en biofilm. Teater däremot, i pausen, fast det skäms jag fortfarande för ...

    SvaraRadera