tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post5697258425033606788..comments2024-03-28T18:00:59.823+01:00Comments on bernur : Life in Squares Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-66073503294427092162016-01-10T22:12:39.262+01:002016-01-10T22:12:39.262+01:00Tack! Jag håller med om Vanessa, att det var henne...Tack! Jag håller med om Vanessa, att det var hennes olyckliga öde som var fokus. Sen är det ju omöjligt att skildra författare på film, men det här var ändå helt ok, och jag blir inte klok på ex Lotta Olsson i DN som inte förstod varför Virginia Woolf skulle ta sitt liv: men hon hade ju pratat om det med Leonard under kriget, och två gånger nämndes hennes tvångstankar om fåglarna som kommunicerade med henne på grekiska. Samt halvbrödernas övergrepp, nämndes också. Dessutom självmordsbrevet. Men ja, det var fint att se samspelet mellan henne och Vanessa, och dessutom Leonard i sista avsnittet, där han gång på gång förmanade henne att inte dricka - kan tyckas som att han förtryckte henne, men snarare handlade det om att han hela tiden fanns där för henne och såg till att hon kunde förbli skapande under hela sitt liv, med de sjukdomsperioder som följde varje gång hon hade avslutat någon av sina böcker. Hon hade ju 11 läkare totalt. Det jag kanske saknade i så fall var att de kunde ha visat något av deras verksamhet som förläggare av bl a Freud och TS Eliot med Hogarth Press, och att hon gav ut sina böcker själv. <br /><br />Är också förvånad över att serien generellt fått så ljum kritik i Sverige, vilket kan jämföras med att den fick betydligt bättre mottagande i England. Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-2934715722720329272016-01-10T21:28:23.531+01:002016-01-10T21:28:23.531+01:00Bra text om Life in Squares! Har läst några olika ...Bra text om Life in Squares! Har läst några olika recensioner och undrar om jag sett samma tv-serie.För mig har det varit en berättelse ur Vanessas perspektiv. Maken, älskaren, systern och barnen har varit vackert utförda rollporträtt, men det är om Vanessas förtvivlade försök att spräcka konventioner och leva som en fri och skapande kvinna serien har handlat. För mig. Tänk att vi kan se så olika saker! Skildringen av Virginia blev så sorgligt intetsägande. Hon älskade sin syster (för mycket), hon var psykiskt instabil och fick inte överanstränga sig och tänka (för mycket) och hon hade turen att träffa en omvårdande och osjälvisk man. Lätt att bli besviken hennes lilla roll i serien, även om Lydia Leonard var väldigt bra i rollen som unga Virgina. Ja, ja, förhoppningsvis blir fler taggade på Bloomsbury-gruppen och gör ett nytt försök!Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/15606434584210253953noreply@blogger.com