tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post518097689898342450..comments2024-03-10T19:52:42.977+01:00Comments on bernur : Om man håller sig i solen, Johanna EkströmBernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-29896991599292001992012-06-21T12:39:08.963+02:002012-06-21T12:39:08.963+02:00Ja, i vanliga fall brukar jag vara noggrann med ju...Ja, i vanliga fall brukar jag vara noggrann med just det, att man inte ska blanda ihop förf med protagonist, fast - å andra sidan, det är ju ett subjektivt val av känslor, att förf väljer att skriva om just den personen, om just dessa teman, om just dessa händelser ... Flauberts ord om Emma B, att det var han själv! <br /><br />Nå, Bübins unge planerar jag att läsa om i sommar, det var så himla länge sen. Jag läser också nu Célines Från slott till slott, också ett parallellfall kring vad som är på riktigt ... <br /><br />Något exakt vetenskapligt svar finns ju inte heller - en förf själv är kanske inte heller den bästa /-e att förkunna vad som vi som läsare ska uppfatta som sant (och inte sant). <br /><br />Resonemanget kring Knausgård är kanske värt att utveckla - jag tycker inte riktigt att det har kommit fram så mycket (eller det kanske det har, men jag har inte läst det), detta att han minns sådana extrema detaljer. Jag är rätt övertygad om att det han gör är något de flesta av oss skulle kunna imitera, alltså återge vår egen historia så detaljerat. Det handlar ju bara om att skriva. Ett replikskifte? Ja, det är bara bokstäver. Om det är ordagrant ... Hm ...!Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-60898875240942053752012-06-21T11:49:58.465+02:002012-06-21T11:49:58.465+02:00Jo, skillnad blir det ju. Men det kan ju vara en t...Jo, skillnad blir det ju. Men det kan ju vara en tanke bakom det också, typ tydliga tidsmarkör eller ett grepp för att luckra upp fiktionen. Eller ingen tanke och ha samma effekt.<br /><br />För att citera dig åter igen: "jag förstår också hur mycket som är resultatet av efterhandskonstruktioner, att hans skrivande är en aktiv handling, att han minst av allt är en passiv sensor som uppfångar signaler från det förflutna. Världen laddas med innebörd och symbolik". Ledsen att jag upprepar mig (dig), men jag tycker verkligen det är en utmärkt sammanfattning av vad den här typen av bok är. Medvetet eller ej skapas fiktionen i nuet, laddas av nuet och är en del av nuet. Den här typen av personliga reflektioner kring uppväxt tror jag inte kan läsas som vittnesmål i större utsträckning än säg, "Bübins unge" kan läsas som ett dokument över Kandres uppväxt. Det blir en fiktiv gestaltning av upplevelser, precis som alla annan skönlitteratur, och bör läsas som det. Som man gjorde med Knausgårds verk, i stor utsträckning.<br /><br />Det jag syftade på i Lagercrantz Strindberggestaltning var kanske snarare "faran" i att läsa romaner som ickefiktiva skildringar på grund av likheter mellan författaren och berättarjaget. Huruvida Strindberg var galen eller inte när han skrev Inferno lämnar jag till mer insatta människor att diskutera. Kanske var resonemanget kring infernokrisen ett dåligt exempel. Det kring Röda rummet passar nog bättre, "örnen är inte falken" etc.Philiphttps://www.blogger.com/profile/15021892053023311989noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-47577243102089247292012-06-20T13:42:58.187+02:002012-06-20T13:42:58.187+02:00Ok, det där med fiktion & lögn, men ah, det är...Ok, det där med fiktion & lögn, men ah, det är ju ändå en skillnad när hon specifikt namnger en låt, då hade hon kunnat sagt att hon lyssnade på den låten i en bandspelare eller nåt, och inte sett den på Live Aid, för då blir jag skeptisk: hur funkar hennes minne, liksom? <br /><br />Här finns en intervju med Johanna Ekström, där hon berättar om sin uppväxt: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3980&artikel=5083209 <br /><br />Jag är inte helt övertygad att Lagercrantz definition av Strindbergs galenskap är fullständigt korrekt. Att det skulle vara ett litterärt experiment, nja? Det är ju att förringa det, som om det gick att gå in och ut ur galenskapen.Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-59717148513154430202012-06-20T13:07:21.877+02:002012-06-20T13:07:21.877+02:00Nåväl, huruvida din bedömning är baserad på kön sk...Nåväl, huruvida din bedömning är baserad på kön skulle vi kunna diskutera i evigheter utan att komma särskilt långt. Men om vi släpper det så finns det fortfarande utrymme att diskutera hur den här typen av texter, som ligger väldigt nära författarens biografi, ska förstås.<br /><br />Förutom din egen tolkning av Knausgård förhållande till biografin, som jag tycker är klockren (tolkningen alltså, boken ger jag mindre för), finns det ju Lagercrantz tolkning av Strindbergs författarskap i "Om konsten att läsa och skriva". Han gör klart hur vådligt det är att tolka berättarjaget som författarjaget, hur Strindbergs Infernokris var en fiktiv kris etc. Jag vet att du är väl bekant med "Om konsten..." så jag låter bli att redogöra för hela resonemanget. <br /><br />Jag tror att det förhållande man måste anlägga till den här typen av böcker, som ändå har ett lager av fiktion hur tunt det än är, är att bortse från äkthetsgraden i bedömningen av boken. Att bedöma det fiktiva universumet utifrån sig självt.<br /><br />Nu har jag ju faktiskt inte läst den här boken och om hon nu säger i andra sammanhang (vilka?) att den inte är fiktion ska den kanske läsas som... tja, vad? En kritisk granskning? Ett varnande exempel? Även om det är så att hon menar att den är autentisk kan jag tänka mig att det är mer givande att betrakta boken som fiktion, fast då blir det mer en smakfråga. "Vilken typ av läsning upplever jag som mest givande?"<br /><br />Jag förstår inte riktigt vad du menar med att "även i en fiktion finns det väl ingen anledning att ljuga". Fiktion är väl ändå per definition lögn, om man nu ska tala med så snäva termer som sanning och lögn. Holden Caufield letade aldrig efter änder och Frodo åkte inte till Mordor på riktigt heller, så det är ju faktiskt lögn. En låt med texten "Like a virgin / Touched for the very first time" har ju uppenbart symboliskt värde i en uppväxtskildring. Det blir, eller kan i alla fall tolkas som, en nästan övertydlig metafor för personlig utveckling och mognad.Philiphttps://www.blogger.com/profile/15021892053023311989noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-55054888743035605892012-06-19T18:46:49.460+02:002012-06-19T18:46:49.460+02:00Jag utgick nog från något hon har sagt i intervjue...Jag utgick nog från något hon har sagt i intervjuer kring boken. Samtidigt garderar jag mig - kallar det en berättelse.<br /><br />Nå! Vad som är autentiskt är inte lätt att besvara: alla uppväxter är präglade av att de är just EN VERSION. Hennes bror har säkert andra minnen att förmedla. Exemplet Madonna förstår jag inte: även i en fiktion finns det väl ingen anledning att ljuga - hon spelade ju bara tre låtar på den konserten. Men det stämmer ju bara inte med det hon säger i andra sammanhang, att boken INTE är fiktion. <br /><br />Sedan tror jag inte att det har med könet att göra. Eller, jag orkar bara inte ta den diskussionen! Det kan finnas belägg för det, historiskt sett, men jag vill inte diskutera det i dag.Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-80758824899728436832012-06-18T21:25:24.316+02:002012-06-18T21:25:24.316+02:00Vad är det som får dig att läsa boken som en auten...Vad är det som får dig att läsa boken som en autentisk uppväxtskildring? Att säga att huvudpersonen " uppenbart är identisk med författaren Ekström" är ett ganska djärvt uttalande, vad du nu än menar med "identisk"? Kvinnliga författares böcker läses ofta som självbiografiska bekännelseromaner utan att det finns något belägg för det, i mycket större utsträckning än manliga författares likartade verk, en trend som pågått ända sedan "Det mest förbjudna" (om inte ännu längre). Att hon har "misstänkt" detaljerat minne eller att Madonna spelar en symboliskt laddad låt som hon "egentligen" inte spelade kan ju faktiskt ganska enkelt förklaras med att det är fiktion. För att citera din egen utsaga om Knausgård: "Som läsare kan jag på ett plan förstå exakt vad han gör, hur infernaliskt manipulativ han är: han lockar med detaljer, för att ge minnet en kontur, men jag förstår också hur mycket som är resultatet av efterhandskonstruktioner, att hans skrivande är en aktiv handling, att han minst av allt är en passiv sensor som uppfångar signaler från det förflutna. Världen laddas med innebörd och symbolik, [...]"Philiphttps://www.blogger.com/profile/15021892053023311989noreply@blogger.com