tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post3992886229050563458..comments2024-03-28T18:00:59.823+01:00Comments on bernur : Underkastelse, Michel Houellebecq, BonniersBernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-54869303611223187032015-10-18T15:20:49.272+02:002015-10-18T15:20:49.272+02:00Håller med, och det är ju en underlig kvalitet hos...Håller med, och det är ju en underlig kvalitet hos Houellebecq, att han, trots/tack vare sin stil, som är så färglös, skriver så underhållande/fängslande böcker! <br /><br />Håkan Lindgren har ju alltid rätt! Och ja, jag undrar om inte det är hela grejen med den här romanen, att det är just det som får den att säga så mycket om världen nu, att underkastelse är något relativt nytt vi har lagt till oss med. Det är så snyggt gjort av honom då att använda sig av Huysmanns underkastelse för drygt 100 år sen. <br /><br />Göran Hägg listade Mot strömmen som en av litteraturhistoriens 5 tråkigaste böcker i ett nr av Moderna Tider, en av de andra var Juliette av Sade ... Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-35080816232810663552015-10-17T17:47:03.554+02:002015-10-17T17:47:03.554+02:00Tack för din anmälan av "Underkastelsen"...Tack för din anmälan av "Underkastelsen". Kanske saknar jag dock en banal men inte oviktig dimension: det är en f-b-n-t bra bok som är spännande att läsa - som en deckare fast på en oändligt högre nivå. Visst, man måste väl vara ganska bevandrad i fransk litteratur, kultur och politik för att kunna förså allt men man kan ju alltid googla. (Detta ej sarkastiskt menat. Jag hade -skam till sägandes- t.ex. aldrig hört talas om Huysmans och det var ju ett rätt så viktigt spår i romanen men det var ju enkelt att skaffa sig information om grunddragen). Vi skall nu inte skrämma potentiella läsare: man kan gott läsa romanen som ren underhållning.<br /><br />Fast man kanske riskerar att bli litet fundersam efter läsningen. Nog är det väl så att längtan till och fascinationen inför underkastelse redan är ett faktum och breder ut sig alltmer i kultur och samhälle. Mer i Sverige än i andra EU-länder, tror jag. Tänk på hur även de mest aggressiva feminister reagerade på den senaste sado-machoromanen. Tänk på vad Håkan Lindgren skrev om vår vilja att anpassa oss till teknikens krav: "Frihet upplevs snart som tomhet eller meningslöshet, men underkastelsen är kokain." Tänk på de mediala gaphalsarnas reaktioner efter Charlie Hebdo: nog var det offrens fel också. Litet i alla fall. Och är yttrandefrihet verkligen så bra? Bör man inte avstämma sig med sina läsare eller åhörare som Rosenberg vill? Tänk om dom blir arga!<br /> <br />Den villkorslösa underkastelsen från politiker, företagare, lärare, journalister, föräldrar osv. inför förment självreglerande mekanismer i form av "marknader" där allt ordnas till det bästa bara man inte lägger sig i - är inte själva "neoliberalismen" en underkastelse inför krafter som vi inte kan, eller snarare inte vill, styra eller påverka? "Kulturarbetarnas"repade mantel av tolerans och människovänlighet är ofta bara ett sätt att dölja feghet och rädsla att vara annorlunda. Men framför allt ett sätt att njuta av den ansvarsfria underkastelsen och känna tryggheten i tillhörigheten. La Soumission.<br /><br />"Je n´aurais rien à regretter" är slutorden i Houellebecqs roman. Ett motto så gott som något för möchte-gern eliten i svenskt kulturliv och journalistik. Och politik givetvis.<br /><br />Ursäkta att jag skrev så långt men det är i detta perspektiv jag ser Houllebecques roman. Bara protestera så ger jag mig på stubinen.Bengt O.https://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com