tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post2685199940139481823..comments2024-03-28T09:47:34.721+01:00Comments on bernur : Karin Boye, Margit AbeniusBernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-65919700734561563802011-02-22T20:05:29.124+01:002011-02-22T20:05:29.124+01:00Magnus & Ingela, tack för alla dessa kloka sak...Magnus & Ingela, tack för alla dessa kloka saker, jag blir alldeles ... överväldigad. <br />En sak: ja, kanske Boye hade trivts bättre under 40-talet. Nu vet jag inte om hon var så modernistisk som författare, men på något sätt var det väl först då som modernismen i någon mån slog igenom i Sverige, att idéerna fick fäste.Bernurhttps://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-23080830846402882282011-02-21T22:36:34.619+01:002011-02-21T22:36:34.619+01:00Efter att ha lånat "Drabbad av renhet" p...Efter att ha lånat "Drabbad av renhet" på bibblan kan jag konstatera att novellen jag var inne på också kan läsas som om den syftade på Anita Nathorst och Ivan Bratt - Bratt var ju Nathorsts läkare och ibland hennes älskare under året i Alingsås, då hon gled mot döden. Abenius gör inte uttalat den kopplingen; man kan läsa in den - men jag har svårt att tänka mig att Boye så tydligt skulle karikera en man som hon levde inpå - hon var till och med inneboende i hans gård - och som var hennes bästa väns läkare, och sedan publicera det i en stor tidning (publiceringen kom dock strax efter hennes död, men novellen hade sålts våren 1941). Låter inte rimligt, då tror jag mer på att hon skulle kunna syfta på Eyvind och Cilla. Och Abenius sätt att skriva om novellen gör det klart att hon menar att det fanns en bestämnd situation bakom - hon skriver om "rivalen" som en bestämd levande person som Boye kände.Magnusnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-28963722088272500192011-02-21T21:16:16.206+01:002011-02-21T21:16:16.206+01:00Om känslan av närhet i tid och rum i biografier. L...Om känslan av närhet i tid och rum i biografier. Läste ett tag allt av Charles Dickens och gick sedan vidare till Elisabeth Gaskell, som kände och skrev för Dickens. Upptäckte att Gaskell fördjupade samhällsanalysen mer i sina romaner än vad Dickens gjorde. Ett nyktrare öga på klass och kön. Uppskattade det. Därför var det spännande att läsa Gaskells biografi om Charlotte Brontë. Fantasin går i spinn av att tänka på hur två så olika kvinnor diskuterade böcker, klädde sig i den tidens (fula) Victorianska klänningar och hade dispyter om hängivenhet över en kopp te.Ingelanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-67129042550556853662011-02-21T15:11:59.621+01:002011-02-21T15:11:59.621+01:00Apropå obegriplighet: när Erik Lindegren skickade ...Apropå obegriplighet: när Erik Lindegren skickade mannen utan väg till Bonniers 1940 blev den naturligftvis refuserad men en del rader reciterades också som dårdikter i förlagets korridorer. Något som renderade dem en uppsträckning från Artur Lundkvist när han kom på besök. :D<br /><br />Boyes intresse för Rilke under 30-talet var helt klart starkt, och hade hon överlevt krisen 1941 hade hon förmodligen också gått vidare med Hölderlin (som inte nämns av Abenius men som var aktuell bland yngre lyriker då och som måste ha legat nära för henne med hennes intresse för myter och för Grekland och Tyskland). Man kan bara undra hur Boye skulle ha översatt "Der Rhein" eller Mnemosyne" eller hur hon skulle ha recenserat Lindegren, Ahlin eller Dagerman.Magnusnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-39552026621721939502011-02-21T00:08:38.304+01:002011-02-21T00:08:38.304+01:00När det handlar om Boyes självmord och den kris so...När det handlar om Boyes självmord och den kris som verkar ha pågått ett tag innan dess så är Abenius svävande, hon har en del rätt oklara formuleringar om att Boye "försökte ta konsekvenserna av de förträngda elementen i sitt känsloliv /homosexualiteten? den hade hon ju knappast förträngt?/ men till sist stötte emot det omöjliga" men också om småstadsskvaller och ensamhet. Det finns ett ställe där hon tycks beröra något som kan höra till den direkta bakgrunden, det är när hon är inne på en av Boyes sista noveller, "Samtal mellan nygifta" som är en ironisk skildring av skvaller och hemlig svartsjuka. Hon antyder att den anspelar på något som nyligen hänt i verkligheten och på Boyes bild av detta, och det intressanta (som Abenius inte nämner, jag råkade klmam på det av en slump eftersom jag läst den volymen av Boyes skrifter) är att kvinnan i novellen heter Cilla.och nyligen har gift sig med en man, men i hemlighet har kvar känslor för en annan man. Abenius antyder att denne hemligt älskade är Boye själv i en förklädd homosexuell relation. Något år före Boyes död hade Eyvind Johnson gift om sig med Cilla Frankenhaeuser, tidigare vän med Boye. Karin och Eyvind som rivaler om samma kvinna, och Karin både upprorisk och med skuldkänslor över skvaller eller rykten som hon bpåde kan ha varit utsatt för och själv ha deltagit i? Kanske. Givetvis kunde Abenius inte skriva något sådant öpper 1950, även om hon kan ah fått höra rykten om Karin och Cilla.Magnusnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-37558946724531628782011-02-20T23:12:36.012+01:002011-02-20T23:12:36.012+01:00Abenius bok är för många Boyefans en älska-eller-h...Abenius bok är för många Boyefans en älska-eller-hata-bok. Många avskyr den för dess betonande av det halvt metafysiska och tragiska, för att den får KB att framstå som en mörk ängel, en hemlig kristinna och - anser man - klart mera gymnasial än hon var. Det handlar delvis om vem som ska få äga Boye, vem (och vilka rörelser!) som ska få identifiera sig med henne. Många lesbiska oxch feminister ser ju Boye som en ikon, en person man vill ha med sig i Pridetåget, Inget omnt om dem i sig, men en sådan hållning kan vara girigt reduktiv. Abenius å andra sidan är mån om att inte reducera hennes problematik till det sexuella. Jag har läst boken några gånger och tycker inte att man kan säga att Abenius föraktar hoimosexualiteten i sig eller vill tysta ner den, det är snarare att hon inte tematiserar den hårt som förklaringsmodell och -bas. <br /><br />Hon är fullt klar över att Boyes utbrytning från all konfessionell religiositet och från den gamla pliktmoralen 1921-22 har något at göra med hennes insikt om sin sexuella läggning och sin starka sinnliga känslighet (Boye måste ju ha uppolevt också ord, kanske t o m tankar som om de var sensuellt påtagliga och levande ting) men hon föredrar att beskriva detta litterärt snarare än utifrån idéer om sexuell marginalisring och sexuell identitet, vilket är modernt idag. Det finner jag fullständigt okej, det är till och med mer modernt eftersom det numera har börjat bli inne att se sex som en fråga om upplevelseklimat och synfält,. inte bara som de erfarenheter man gör av penetration och uttalad attraktion till ett eller flera kön.<br /><br />Och sedan var det förståst mysket svårt att försöka skriva närmare om Boyes sexuella livshistoria i en biografisk form i slutet av 40-talet. De närmast inblandade - Margot Hanel och Anita Nathorst - var döda och hade inte lämnat några vittnesbörd efter sig, Bang kunde man knapoast frågat även om hon visste att vännen karin var homo/bisexuell. Att ens nämna bestämda levande personer som "gaykompisar" till Boye måste ju ha varit känsligt - det hade varit lika med att outa dem i ett läge när homosexuallitet till helt nyligen hade varit straffbelagt och fortfarande av samhället sågs som sjukligt! Och Boyes familj och vänner var förmodligen också negativa till att ta upp det här. Gunnar Ekelöf som en gång blivit bedragen av Karin Boye fanns ju, men han är lindrigt sagt inte någon objektiv källa (han skrev en gång en artikel om henne till ett minnesnummer av Clarte´som illustrerades med en teckning där en kvinna snor en annan kvinna från en besviken man: det var ungefär vad som hade hänt honom själv i relation till Boye).<br /><br />Abenius bok är nog delvis rätt intutivt skriven, den ger ingen jämn belysning och många av de bästa avsnitten är essäistiska. Hon tolkar Boye och visst läser hon in sin egen brottning med andliga krav, men just därför fångar hon upp vad den nya tid som Boye tillhörde betydde. jag tycker mycket om det hon säger aom att Boye var verkligt beredd att leva öppet, utan visir och hjälm, och just därför sårbar i en tid när öppenhet var ett stort slagord men för de flesta just et slagord, inte ett tillägnat personligt krav. Där känns det plötsligt att Abenius talar rakt in i vår tid: det är alltid bsvärligt att ta sin egen tids djupaste ambitioner på fullt allvar, hela vägen.Magnusnoreply@blogger.com